Ogonblicket derefter hade Faustina, som utan att vidare tänka på saken mottagit ladan och som icke hyste någon synnerlig ömhet för Saint-Valicz, glömt hola saken, alltför belåten att med så ringa kostnad ba befästat sin frikostige beskyddares ömhet. Saint-Valiez, som denna tilldrag else skulle alldeles förintat. trots de många jern han 111 öfrigt hade i elden, hade ej ringaste aning derom och 10tsatte sökandet efter skatten, hvilken för honom blifvit e fråga om lit eller död. Pårizel, hans mest energiske vxent, hade försvunnit pi ett sätt som ännu var oförklamadt och det sista ord som Celestin Goulard slungat till lionom under sin dödskamp hade varit namnet på hans mest fruktade fiende. a förhållanden framkallade hos honom de grymmaste Da han i sist minne återkallade alla dessa tilldragelsr som kommo hans bäst utlagda planer att stranda, maste han tänka på att dessa okända personer, hvilka grefve de Larsigny hade att tacka för sin befrielse, och bland hvilka Goulard hade tyckt sig igenkeinna Raymond de Saverly, vore till antalet tre och att i hotellet vid Rue Lord Byron, hvarest den praktälskande främling, som man kallade Perlfursten bodde, Faustina iakttagit att det fanns tre personer, förbundna genom en tredubbel vänskap, hvilken genom sin allvarsamma och ihärdiga karakter liknade ett förbund. Han glömde icke någon omstindighet, icke ens den att i striden deltagit en stor hund som varit nära att uppsluka Vincent Marjoux. Egde icke en af de tre främ