Göteborgsposten – 28 december 1867, sida 2

DDAD XXÅÅXXXX———-— ————— — wo0ew. 3 Från Utlandet. Den franske krigsministern Niels tal vid förhandlingen inom Frankrikes lagstiftande kår angående det framlagda förslaget om armåens omorganisation (det återfinnes bland våra gårdagstelegram) är särdeles märkligt. Det är stolt och angifver, att Frankrike nu är färdigt att uppträda med större kraft än hittills i hänsyn till de europeiska angelägenheterna. Hela franska armen, sade han, skall till våren vara försedd med Chassepotgevär; arsenaler och magasiner äro fyllda samt fästningarne i det bästa skick. Dessa ord skola antagligen ej bli utan inflytande på de andra europeiska makternas hållning. Det är ock i medvetandet häraf som Niel kunnat säga: Vi kunna ej längre fördraga de faror, som hota oss genom sakernas nuvarande ståndpunkt. Krig är att föredraga framför en förlängd oro för krig. Marskalken har härmed velat säga, att Frankrike känner sig hotadt af det nuvarande osäkerhetstillståndet i Europa, hvilket förqvälver den allmänna omsättningen och betänkligt rubbar förtroendet; och att Frankrike ej längre har lust att underkasta sig denna prekära ställning, utan tillochmed heldre vill gripa till krigets lyckospel, för att göra slut derpå. Det är otvifvelaktigt, att regeringens armåtörslag blir antaget. Frankrike är från och med nu samma mäktiga militärmakt som förut, innan slaget vid Sadowa inträffade och vände upp och ned på förhållandena. Det är onekligt, att denna omständighet förtjenar synnerligt afseende vid bedömandet af sakernas ställning, och att vi mer och mer närma oss lösningen af spörjsmålet: krig eller fred? Bland Italiens deputerade har utdelats ett bihang till budgetförslaget för 1868, enligt hvilket totalinkomsterna skulle uppgå till 709,126,100 och utgifterna till 1,002,156,174 lire, hvaraf följer en brist om 203,030,074 lire. Ett lagförslag, genom hvilket upphäfvandet af frihamnarne uppskjutes tills i Januari 1869, har antagits. I London, der fortfarande allmän skräck råder för fenierna, har polisen förhindrat ett möte, hvilket skulle ega rum vid Clerkenwell under bar himmel. sterrikes riksråd har uppskjutits till d. 29 Januari. Österrikes nya författning samt statsgrundlagen angående medborgarnes allmänna rättigheter hafva erhållit kejsarens sanktion och trädt i kratt. Det nya kabinettet är nu färdigbildadt och utgöres af följande medlemmar: Carlos furst Auersperg (ministerpresident), d:r Giskra inrikes-, d:r Berger justitie-, Simon Winterstein handelsminister och prof. Herbst minister utan portfölj. Inom de deputerade kretsarne omnämnes, att prof. Herbst i ett program uttalat sig för ändring i konkordatet med Rom på lagstittningens väg och för omändringen af hela förvaltningen i de nya grundlagarnes anda. Senare Post. De i går eftermiddag ingångna utländska tidningarne meddela nu närmare redogörelser för debatten öfver armäfrågan inom Frankrikes lagstiftande kår. Densamma har sitt stora intresse för oss, emedan frågan ju äfven här står på dagordningen: Debatten d. 23 d:s: Jules Simon talade till förmån för ett emot regeringen inlemnadt lagförslag, som begär den stående armens afskaffande och hela nationens beväpning efter schweiziskt mönster. Regeringens förslag är, sade han, liktydigt med en varaktig organisation af krigstillståndet, under det att motförslaget återigen organiserar den varaktiga freden. Krigsministern Niel bekämpade det af den föregående talaren utvecklade systemet, hvilket han förklarade vara en olycksbringande utopi. Han tillbakavisade vidare det mot armen uttalade tadlet. Den franska arm6en är icke en arme af pretorianer, ett nära band förenar här och folk, Den militära anda, som man vill tillintetgöra, är grunden till Frankrikes storhet. Det verkliga ändamålet med lagförslaget är att skapa en här, hvars effektiva sty:ka aldrig understiger 750,000 man. Kontingenten lör detta år skall vara 100,000 man. Förslaget skall ha till resultat ätt förhindra hvarje lättsinnigt angrepp mot Frankrike. De mellan regeringen och edert utskott ännu bestående meningsskiljnaderna äro föga betydliga. Regeringen, som lemnat beyis på sin stora för