lunda på att hennes försvinnande och hennes plötsliga och hemlighetsfulla instängande i klostret voro följderna af hennes ädelmod. Okunnig om de förskräckliga förklaringar som förutgått hennes försvinnande, hade han satt sig i förbindelse med juveleraren och visade honom sit vänlig min som möjligt med anledning af hans faderliga auktoritet öfver Amelie. Men det var icke nog att upptäcka och råka Amelie. Någonting lika hotande som förlusten af henne reste sig framför vår hjelte: han måste återfinna henne i rätt tid. Hvad skulle det tjena till att upptäcka det kloster der hon blifvit gömd om man anlände först sedan ett heligt och högtidligt löfte för alltid skiljt henne från den öfriga verlden? Den unge mannens oro var förskräcklig, då han tänkte på allt detta. Han gjorde sig dervid den frågan: — Älskar hon mig? Och jag å min sida, skall jag älska henne så mycket som hon har rätt att blifva älskad: En dag medföljde han Faustina vid ett besök som hon gjorde i sin bostad vid quartier Breda. Han besökte sällan denna hennes enskildta boning, emedan han ville lemna henne frihet att bibehålla sina förbindelser med Saint-Valiez. Han följde henne denna gång utan någon förut bestämd plan. Då de hunnit fram, började han betrakta alla de dyrbara småsaker, af hvilka våningen var uppfyl!d, med ett barns nyfikenhet eller med intresset hos en älskare som gläder sig åt allt hvad som tillhör den qvinna hvilken eger hans hjerta.