Göteborgsposten – 27 december 1867, sida 1

sam, liksom en man den der kommer för att meddela en vigtig hemlighet. — Nåväl! frågade Saint-Valicz, hvad har du att förkunna? Är Touravois återfunnen! Har Rosenknoppen uppstått ifrån de döda? — Skämta ej, herre, sade Marjoux, jag vet ej hvad som blifvit af Touravois, alla mina efterforskningar ha förblifvit utan resultat; hvad Rosenknoppen beträffar så är han nog i floden, dit ni lät kasta honom; men om det ej är hans ande, så är det helt visst någon annans som spökar i huset vid rue Byron: ty om det spökar i något hus så är det der. — Det är då skrifvet i stjernorna att jag ej skall ha med andra än nöt och dumhufvuden att göra! — Herrn tror mig ej? frågade Marjoux utan att låta detta uttryck af vrede imponera på sig. — Parbleu! jag tror att du är en åsna och att du dessutom kommer med dåliga nyheter; men förklara dig vidare. Hvad är det som tilldrar sig? — Det tilldrar sig något mycket besynnerligt och föga naturligt i detta stora förhexade hus och kamraterna tro att det är derför som ingen vill bo der. — En spökhistoria! ... äro vi då så långt komna! utropade Saint-Valiez hånande. — När man säger er att man har sett och hört! — Sett och hört hvad, ditt trefaldiga nöt? — Två dagar, eller snarare två nätter å rad, straxt innan midnatt ha de af vårt folk som varit sysselsatta med att kringströ den uppkastade jorden sett ett ljus ge