Göteborgsposten – 24 december 1867, sida 2

Ifrigt springer af och an För att köpa in till julen. Inomhus är tid ej godt om, Hvilket bråk och hvilket stök! Lilla frun hon har så brådtom Uti skafferi och kök. Brygga måste hon och baka, Allt skall vara redo så Att när timman höres slå Kära far och barnen små Kunna få på verket smaka. Ungmön än i sista stunden Sysslar med sitt broderi, Leendet som krusar munden Sladdrar om hvad det skall bli. Det till honom visst är ämnadt, Derpå vågar svära jag, Nu är armen icke svag, Ty uppå Guds långa dag Har hon bågen icke lemnat. Ändtligen är allting färdigt, Se så rart och präktigt, ack! Lilla vackra handen värdigt — Fram med papper nu och lack. Hur här sträfvas, hur här packas, Skrifves verser ock, jag tror Med koncept, af kära bror, Öfverraskningen blir stor Hur det jublas seen och tackas! Allt så fint är ordnadt vordet, Snart man samlar sig till fest, Glädjen har som hedersgäst Man en plats beredt vid bordet. Här förträffligt han tycks trifvas — Träffas han dock öfverallt? Nej, der det är mörkt och kallt Ses en dyster, blek gestalt Envist om terrängen kifvas. Namnet som man honom gifvit Ar väl kändt af en och hvar, Gäst hos fattigman han blifvit Ty han inga anspråk har. Skyndom då att honom drifva Bort, om också blott i qväll, Skicka till den armes tjäll Några smulor, dubbelt säll Derigenom Du skall blifva, A. Jon.