Göteborgsposten – 23 december 1867, sida 2

loho yttrat bl. a: Europas lidanden hafva antagit en akut keraktor, och man kan af dn feberaktiga upphetaningon äraga den alutsat-, att stora ckakningar nert okols inträda. Mndelarna kunre både i Evrorn och i Tysk-i lend gifva cakerna en gestalt, som vi icke j äro i stånd att nu se; men Baiern måste i hvarje fall uppträda med en makt, som kan ingifva aktning. Senare Post. Förhållandet mellan Italien och Frankrike börjar antaga en något spänd karakter. I Italiens deputeradekammaro har konseljprevidenten Menzbr2a rent ut förklarst, att lälg onska rogeringen har med anlodning al d-n francko tateministern Ronhors kränkandoyttranden i lagatiftendo kåren inlsat diplomztioka förhandlingar i Pariz. — Märkligt nog I vågar den officiöca ÅPatrie det oaktadt påstå, att Herebreas depescher oj innehålla några fordringar om förklaringar. Den officiösa franska pressens sanningskärlok är just icke så särdoles stor. — Hr Rouher, som ej heller synes vara någon sanningens apostel, har äfven i ett annat fall kommit i mellanhand. Italiens gröna bok meddelar neml., huru Rouher inför italienska gesandten Nigra gått in på riktigheten af en blandad franskitaliensk intervention, hvilken franske utrikesministern de Moustier återigen förnekat. Nu förklarar Menabrea, helt säkert till förargelse för franska regeringen, att tanken på Kyrkostatens besättande af fransmän och italienare utgått. från Nigra, likasom förslaget om sammankallandet af en konferens. — Vacklandet i den franska politiken är häraf synbar, och detta vaoklande kan alltför lätt föranleda till allvarliga förvecklingar och det europeiska osäkerhetstillståndets förlängning. Det är derför icke underligt, om kejsar Napoleon är vid dåligt humör, såsom det akrifves från Paris. Han lefver mycket tillbakadraget i S:t Cloud och uppehåller sig vanligen 14 timmar om dagen i sitt arbetsrum. Den gamle Felix, hans kammartjenare, skakar betänkligt på hufvudet, när man spörjer efter hans herre och kejsare. Då sakerna gå bra, brukar han deremot se så nyter ut. Han är barometern för kejsaren. Kejsar Napoleon och gemål skola i slutet af denna månad inflytta till Paris, der de komma att för första gången bebo den ombyggda flygeln af Tuilerierna. Der ligga äfven de gemak, som den kejserliga prisen hädanefter skall inneha. De ligga bredvid kejsarens och äro praktfullt inredda. Den glana och prakt, som i allmänhet råda inom den nya Tuilerieflygeln, skola öfverstiga allt hvad msn hittills skådat. Constitutionnel uppräknar följande aisfror, hvilka utvisa, till hvilken höjd af yrande galenskap man i våra dagar drifvit krigsrustningarne, under hvilkas börda folken sucka: Österrike, som så dyrt köpt den erfarenhet, hvaraf det nu drager fördel, söker att öka sin armes effektiva styrka till en million man och derutöfver. Italion organiserar sin arms på en krigsfot af 1,041,000 man, hvaraf 120,000 man nationalgarde. Preussen förfogar med Nordförbundets stater öfver en arm6 om 900,000 man, landtvärnet inberäknadt, och a 1,250,000 man, ifa!l man räknar Sydstaternas kontingenter med. På sin närvarande fredsfot har Ryssland 735,000 man, men det kan medelst rekryteringens naturliga hjelpkällor bringa styrkan upp till 1,300,000 man soldater. — Uvart skall detta föra i längden? Från London skrifves: Vi befinna oss uti en i alla hänseenden betänklig och bedröflig ställning. På ena sidan den obehagliga känslan att se en flaska med Fenier-eld flyga in i matrummet, just då man sätter sig till bords, på den andra sidan den menskliga fruktan, att folkets förbittring skall blindt vända sig mot alla här boende irländare. Detta har ännu icke skett, ännu är intet fall bekant, att i de qvarter, der engelska och irländska arbetare bo bredvid hvarandra, de senare måst umgälda för sina landsmäns våldsamheter; men derför äro vi ej säkra om, att icke det kan ske i morgon, som ej timat i dag. Om en af de infernaliska flaskorna skulle antända och en stadsdel uppgå i lågorna och en hop oskyldiga irländare af en tiofaldigt starkare hop engelsmän slungas in i lågorna, då skulle olyckan ha uppnått sin höjdpunkt. Men sådana dåd äro numera ej otänkbara, ty förbittringen är gränslös. Så långt korrespondenten. Enl. andra uppgifter, fruktar man i London, att det är feniernas afsigt att sätta eld på den stora hufvudstaden och med lågornas förhärjande makt hämnas på de hatade briterna. Till Konstantinopel ha anländt tvenne deputerade från fursten af Montenegro, för att fordra afträdelse af hamnen Antivari eller Spizza. Man tror att Montenegro har för afsigt att, i händelse at vägran, med våld sätta sig i besittning af en af dessa hamnar och för detta fall erhållit löfte om understöd af