Göteborgsposten – 23 december 1867, sida 1

Derester försjönk hon i ett djupt drömmeri; läsaren anar utan tvifvel på hvem hon tänkte! Det första bruk grefven gjorde af sina återvunna kraftor var att tvinga Saint-Valiez samtycka till en laglig och follkomlig skiljsmessa mellan honom och hans hustru, låtande honom förstå att vid minsta försök som han gjorde till att närma sig henne eller bedraga henne, skulle han utan förbarmande öfverlemna i lagens händer de papper som blifvit tagna från hans medbrottslingar och som angåfvo att han var upphofsmannen till det våld som blifvit begånget mot grefvens person. Anda dittills hade baronen ej haft att göra med andra än svaga, fattiga och obetydliga motståndare. Nu kände han sig deremot hotad på alla sidor af mera kraftfulla, mera fruktansvärda händer. Hans djerfhet, som tyckts kunna bestå alla prof, var nu minskad. Emellertid fällde han ej modet, men fann endast nödvändigheten af att handla snabbt för att kunna sätta en gräns för hvad han kallade det förföljelsesystem, för hvilket han var utsatt. Sådana voro hans bekymmer då han företog utförandet af sin nya plan. Vi ha noggrannt beskrifvit den plats han valt för att börja sina operationer och som syntes fullkomligt lämplig för ett dylikt företag. Ehuru det var osannolikt att någon här skulle störa dem i deras arbete, var det dock nödvändigt att hysa misstroende till slumpen som, ifall den vore ogynnsam, kunde föra någon nyfiken eller affärsman till grannskapet. (FoFts.)