berg gaf sig på flykten och huru han sedermera, dels genom sammanträffande af för honom gynsamma förhållanden och dels genom opåpasslighet hos vis vederbörande, lyckats komma vidare, känna våra läsare redan genom förut lemnade meddelanden om denna nya embetsmannaskandal. Om Hallenbergs föregående lif och verksamhet meddelar en korrespondent till ett landsortsblad nedanstående: Han hade före sitt inträde i postverkets tjenst varit länsman i Upsala län, från hvilken befattning han helt snöpligt afflyttades för diverse fuffens. Begåfvad med ovanlig energi begaf han sig, ej längre ung, han är född 1828, till Upsala, der han på ganska kort tid absolverade först studentoch sedan kameral-examen. Det är om honom man har den historien, att han, då han hemkom från studentexamen, möttes af sina barn, som med en mun frågade: är pappa kuggad? Denne man, som nu på grund af sin examen, antogs till extraordinarie tjensteman i postverket, blef sedermera trots sina antecedentia, men till följe af diverse outredda naturkrafter, såsom en misslyckad resa till Norrland i och för att taga reda på poströfvare, m. fl. storverk, under gamla regimen i postverket utsedd att sköta Sundsvalls postkontor. Dotta kontor bortgafe 1847 åt en kapten vid Jemtlands fältjägare, hvilken, gammal och sjuklig, föga lämpade sig för platsen, hvadan 1848 en utmärkt duglig och redbar tjensteman tillförordnades, som mot hälften af afkastningen skulle draga hela lasset. Allt gick väl till på 1860-talet, då ifrågavarande tjensteman utledsen vid vederbörandes trakasserier begärde befrielse från förordnandet och poststyrelsen ditsände hr Hallenberg, som allt sedan föreståvt tjensten. Straxt efter hans ditkomst hördes tal om huru olika postkontoret sköttes nu mot förut, huru postmästaren mera skötte de fyra kungarne än kontoret, att han hellre lyssnade till tärningarne i raffellådan, än till posthornet o. 8. v., men poststyrelsen tänkte som Pilatus, (hvad jag haver skrifvit, det hafver jag skrifvit, och allt förblef som förut. Att IIallenberg ej var så alldeles väl betrodd. derom vittnar äfven, att då en ordinarie kontorsskrifvare-befattning inrättades vid Sundsvalls postkontor, sköttes den länge på förordnande, innan vederbörande vågade gifva Hallenberg densamma och sålunda binda honom vid kontoret; han fick likväl denna tjenst 1865.