— Det är sannt. Låtom oss se på den. Hvem k väl ha haft idgen att kläda af sig skorna här? Det är P rizels sko, jag känner fullkomligt väl igen den; se här är pisksnärten med hvilken han band ihop der på vigen. Hvad tänker du om saken, pappa? Blairzot skakade på hufvudet, stod en stund tankfull och svarade derefter: — Det är ett högst brydsamt förhållande. — Jag tror att Perizel håller på att taga sig ett bad på botten af floden tillsammans med Rosenknoppen, förklarade den yngre Blairzot. — Men hvarföre skulle han ha kastat denna ifrån sig snarare än den andra? — Hvad tänker då du om saken? frågade Pommier hastigt. — De ha kanhända bortfört honom ... Denna sko bevisar att han spjernat emot. — Och hvad slutsats drager du? — Jag drager ingen slutsats, herre, annat än att det skulle vara mindre rådligt att längre stryka omkring på denna vackra ö nu då dagen börjar gry. Om ni vill följa mitt råd stiga vi nu ombord och gå i land så långt som möjligt härifrån, vid Croissy eller Chatou till exempel. — Just der ja, sade Firmin, det är pastejernas hemland, och herrn skall köpa oss en sådan, såvidt han ej föredrar en stek; för min del tycker jag dock bäst om pastejen. (Forts.)