Elsa hade han gifvit två specier som blifvit qrarliggande i hans ficka samt 20 rdr. Sina penningar hai de han gömt i epieolmuren, som var bristlällig. Utanför penningarns hade han stoppat en bit papper i och utanpå detta slegit något murbruk. Hvar Eriksson görat rise pemminger visste han icke, lika litet som denne käede till hvar Jonsson gömt sina. Omedelbarligea efter sossionens slut utrests kommistarion Wittholat jemto konstaplarne Eriksson och Jönsson till Lerhråckan. Elsa Niladotter visa le ganska riktigt hvar ponaingarne voro gömda. Sedan litet lera blifvit andanslagen och ett par inkilade gråstensflisor borttagna upptäcktes ett bål som gick djupt in i muren och var så trångt, att man med möda kunde få in handen i detsamma. I detta hål lägo penningarns — 750 rdr. Dessutom hade Elsa gömt de soru: omtalade 20 rdr:na och en silfverspecie samt ett dusgin skjortknappar af asilfrer, äfven stalna från Samuelsson, på vinden i sågspånet under en bjelke. Der lågo äfven 35 rdr som tillhörde henne sjelf. Följaktligen har af detta stulna beloppet återfåtts tillsammans 774 rår. Återstår nu att se om äfven Eriksson skall omtala hvar han gömt sina penningar, eller om de på anunat sått kunna tillrätta skaffas. Elsa Nilsdoiter tilläts att vistas på fri fot Utter RTR FRRFERTLIBANEESERER EEE RASERNA RE RN ERA ARR SSA EA