2 IIIYJCKOL Ha SKUMMUC. Rättegängsoch Polissaker Poliskammaren. I går hölls förhör med de personer som vor misstänkta för att ha varit delaktiga i den inbrotts stöld, hvilken natten till d. 13 d:s begicks hos hem mansegaren, nämndemannen Lars Samuelsson i Lille by Sörgården, af Björlanda socken på Hisingen, och hvarvid icke mindre än 1,550 rdr i penningar bort. stulos, förutom en rock och ett par svarta klädesbyxor, 6 linneskjortor, några jättestora sötmjölksostar m. fl. matvaror. Polisrapporten om saken innehöll, att spanande poliskonstaplarne n:o 12 Jönsson och 36 Andersson på gifven anledning haktat arbetskarlen Joh:s Jonsson (gift med en qvinna, hvilken för närvarande undergår bestraffning för en enorm mängd stölder i manufakturbodar härstädes, och före sitt giftermål ansedd som en bederlig arbetare), benädade lifstidsfången Per Adolf Eriksson samt Elsa Nilsdotter, svägerska till förstnämnde Job:s Jonsson. Då en del af de stulna sakerna blifvit anträffade å en vind som tillhörde Eriksson, då lör öfrigt de tre ofrannämnda personerna beträdts med tvetalan och då slutligen mot Jonsson och Eriksson förekommit att de under det förberedande förhöret, som hållits af kommissarien Wittboldt, flera gånger blifvit beträdda med tvetalan, hade de samtliga blifvit tagna i förvar. Nämndemannen Lars Samuelsson, som först inkallades, berättade att tjufvarne beredt sig inträde i hans hus på det sätt, att de mot ett gafvelfönster som ledde till viuden upprest en stege. Fönstret var utanför tillspikaat; men tjufvarne hade böjt undan spikarne och på detta sätt öppnat fönstret. Från denna del af vinden leåde en trappa ned till köket. Det var der som de stora ostarne m. fl. saker blifvit tillgripna — och ingen lätt sak hade det varit att flytta dessa ostar från stället. Sådant hade emellertid skett; och sedermera hade tjufvarne stoppat ett träspån öfver klinkan, som utgjorde enda stängslet för dörren, så att denna sedermera icke inifrån kunde öppnas. Dessutom hade tjufvarne öppnat en dörr, hvilken befanns på en vägg som delade vinden i 2:oe delar. Från den andra delen ledde en trappa ned i ett rum hvilket icke begagnades, men hvari stod en chiffonier. Denna hade de öppnat med en nyckel som de qvarglömt i låset. I chiffonieren förvarades en mängd vigtiga laghandlingar, ätkomsthandlingen för gården o. 2. v. Alla dessa papper voro af tjusvarne försigtigt lagda på en stol. Vidare fanns der en plånbok med sedlar och i en af lådorna låg åtskilligt silfver. Allt mynt hade naturl gtris blifvit medtaget. I rummet nästintill det, hvarest chiffonieren stod, hade Samuelsson jemte tvenne fullväxta starka söner och en drång sitt sofrum, hvarföre stölden, som måste ha begåtts af personer som kände till lokalen, föreföll utomordentligt djerf. Sannt är att åtskilliga tecken utvisade att tjufvarne medhaft — mycket skarpa knifvar. På den sistnämnda afstängda delen af vinden stod en kista, i hvilken i en plånbok lågo omkring 1,400 rdr i sedlar och i en pung omkr. 140 rdr ensamt 1 specier. Allt detta hade blifvit tillgripet. Kistan hade tjufvarne burit ut på marken och der öppnat den. En af de tilltalade, Elsa Nilsdotter, hado för 7 eller 8 år sedan varit piga hos Samuelsson och sedermera flera gånger besökt gården. Jonsson, hennes svåger, hade då äfven besökt stället, hvadan de hade god kännedom om lokaliteterna. Då man på morgonen observerade att stölden egt rum, hade man ej den ringaste misstanke på hvem som kunde vara tjufven. Man anmälde saken hos lansmannen och man begaf sig till staden för att göra anmälan i poliskammaren. Under vägen fick man veta, att färjan vid Klippan under natten blifvit bortstulen och sedormera hittats vid Nya Varfvet. Besynnerligt nog lärer man dock ej, enligt spanande peliskonstaplarnes uppgift, ha omnämnt detta på samma gång som anmälan skeddo i polisen. Do spanande fingo emellertid på annat håll reda härpå. Deras uppmärksamhet leddes tillfölje deraf mot torpet Lerbräckan, der de, ehuru torpet är beläget utom polisdistriktet, vissto att den farlige Eriksson bodde. De anställde efterspaningar och fingo nu veta att ofvannämnde Jonsson och Eriksson varit ute nästan hela natten till d. 13:de. Vid anställd visitation anträffales, som sagdt, på Erikssons vind en ost och en säck som tillhörde Samuelsson. Sedermera anträffades äfven i närheten af Lerbräckan en annan säck innenallande en ost, ett par lakan o. 8. v., som äfven voro Samuelssons egendom. På: grund häraf blefvo de tre ofvannämnde peronerna häktade — Elsa Nilsdotter såsom antagligen nedveten at stölden, enär hon förut ej varit så särleles väl känd. Vid förhöret i går berättade hon, under åtskillig vekan, hvilken hon förklarade genom sitt dåliga ninno, att Jonsson och Eriksson kommit hem vid yratiden på morgonen d. 13. De hade gått ut qvälen förut, men i stället för att, som de då uppgilvit ig ämna, gå åt Nya Varfvet till, bade de tagit motatt kosa. Detta hade förefallit henno underligt, så sycket mer som hon trott sig märka att de hade ndt i sinnet. Då de, som nämndt, på morgonen i kedags hemkommo, voro de mycket frusna. En rasa upptändes och Elsa kokade kaffe åt dem, Hon ade dock intet soeker. Eriksson upptog ursin ficka väl brunt som hvitt socker, hvilket begagnades till affet. Dessutom upptog han en flaska med Hoffdansdroppar, hvilka han hällade på sockerbitar, dem an gaf åt såväl Elsa som ett par i rummet logeinde arbetskarlar. (Både hvitt och brunt socker mt IIoffmansdroppar blefvo stulna från Samuels.on). Sedermora meddelade Jonsson henne att de INRESA NR OR INRSNNSSPN ERNESTO NTA RIE VR