— Min ... patron? — Ingen låtsad förvåning; den föregifne Joseph Pommier, hvar befinner han sig? — Huru! ni vet äfven — Svara! — Horr Joseph Pommier är i ett litet kafå i Pecq. — Uvarest han väntar på att du skall bringa honom nyheter? — Det är sannt. — Nåväl! du skall bringa honom sådana. — Hvad säger ni? — När allt är slut ... Räck mig deder, tillade han i det han med en af sina pistoler pekade på hvad han begärde, utan att upphöra att hålla den andra riktad mot banditen, räck mig pappersrullen som ligger der. — Hvad! ... ni vill ... — Jag har tillsagt dig att ej resonnera. — Se här, min herre, sade Marjoux i det han med en plågsam ansträngning räckte honom hvad han begärde. Nazir stack tillbaka sin vänstra pistol, tog pappersrullen och stoppade den i fickan på sin rymliga kavaj. Dessa papper voro de som Säint-Valioz gjort i ordning för att tvinga herr de Larsigny att underteckna. — Följ mig nu, sade han. — Hvart då? — Till det ställe der dina vänner sannolikt vid sin återkomst snart lägga till med båten. — Låtom oss gå! mumlade Marjoux, som ej såg något sätt att slippa undan.