Den af hr v. Koch klandrade fraktnedsättningen kan icke gerna hafva tillkommit för att ensidigt gynna ett lokalintresse — i så fall vore åtgärden otillbörlig och klandervärd. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att nämnde styrelse genom berörde åtgärd visserligen gynnat ett intresse — statens nemligen. Det synes mig neml. uppenbart, att när trafikstyrelsen beviljade fraktnedsättningen för jernoch trävaror från Nerike och Westmanland för såvidt dessa varor tillföras statsbanan från Köping-Hultbanan, så har trafikstyrelsen på ett eller annat sätt garanterats att med samma vagnar som jernoch trävarorna forslas till Göteborg, skola stenkol och, cokes forslas från Göteborg, hvarigenom fulla vagnslaster erhållas både ner och upp. Genom ett sådant arrangement beredes staten obestridligen en större inkomst. Ett dylikt arrangement kan deremot icke tillvägabringas på linien Stockholm-Hallsberg, och hvar och en kan öfvertyga sig om huru hvarje vecka ett högst betydligt antal vagnar, som hitkomma med last, måste sändas nedåt utan all last, at brist på fraktgods härifrån. Jag tror således att trafikstyrelsen redan kan försvara sin åtgärd, och framdeles faktiskt genom den ökade fraktinkomsten. Emellertid är hr v. Kochs motion af ett stort intresse derföre, att den kan framtvinga en utredning af hvad som hufvudstadens affärsmän kunna åstadkomma. Förmå de visa att en lika förmånlig retourfrakt härifrån och till Hallsberg kan tillvägabringas, som från Göteborg till Hallsberg, så är likställighetsfrågan i afseende på fraktnedsättningen lätt afgjord och lätt bifallen; förmå de det icke, så är äfven tvistefrågan lätt afgjord, fastän i en annan riktning. Det är märkligt att de personer som nästan hvarje år och stundom vissa gånger årligen högt skria deröfver att Åbankens metalliska kassa nedgår och att de kära specieriksdalrarne med svenska riksvapnet på exporteras, hvartill dels trihandelssystemet, dels Stockholms ensk.: bank får uppbära skulden — att dessa skriare nu förhålla sig alldeles tysta, fastän silfverexporten i höst varit högst betydlig. Men saken är den, nu går det ej an att skylla på nämnde system och nämnde bank. Nu går silfver äfven till Danmark, men för att liqvidera den myckna spanmålen som inkommit. Nu klagas icke heller längre deröfver, att ingen intörseltull erlägges på spanmål. Det är glädjande att folk bli klokare med åren, skada blott att de så lätt äfven bli glömska med åren. Stadsfullmäktige ba beslutat att arrangera Nyårsdagsbal på börsen. Somliga grufva sig deröfver, anseende att kostnaden derföre borde användas till de fattiga. En praktisk man bemötte denna välmening med den ganska riktiga anmärkningen: Stockholm är redan en overksam stad; man skall ej tillika göra den till en tråkig stad, och för öfrigt se väl till att de som kunna få inkomst af börsbalen icke älven göras fattiga genom densammas inställande. Det är också onekligt, att ett stort antal personer förskaffas en betydlig inkomst genom en sådan bal. Sedan mitt förra bref afgick har frih. Wrede till K. M:t inlemnat sin ansökan om afsked från de befattningar, som han nu innehar i statens tjenst. Det är ganska möjligt att man skall finna en efterträdare med större energi, men ingen med större vetenskaplig bildning; möjligen en person, som i början lyckas göra sig mera populär, men svårligen någon med så stor arbetsförmåga och så stora kunskaper som frih. Wrede innehar. Men hvem skall bli hans efterträdare? Ja det är den kinkiga frågan. Frih. Wrede är på en gång generalfälttygmästare och chef för artilleridepartementet i armåförvaltningen samt chef för artilleriet. De begge förstnämnda befattningarne äro oskiljaktiga och taga en persons tid och krafter fullt i anspråk; deras innebafvare måste ega grundliga vetenskapliga och tekniska studier och derjemte en stor administrativ förmåga; och chefskapet för artilleriet är numera allt annat än en sinekur. Utan tvifvel vore det ändamålsenligast om lessa befattningar blefvo delade; men då skulle vå tjenster med lön på stat uppstå, och föga roligt är att regeringen derom nu vill väcka förslag, än mindre att riksdagen dertill skulle emna sitt bifall. Man har trott att grefve Henning Hanilton skulle vara designerad till frih. Wrea ses SEE