Yckt hos V. F. Bonnier. RV in att besöka Gymnastiska Centralins itutet vid den tid som är anslagen för skolune dom ens öfningar der. Jag kom just som ynglIm-arne från en skola, 27 till antalet, skulle begifva sig in i den vackra öfningslokalen. De aldra flesta ungherrarne voro försedda med tjocka öfverrockar, stora amier, cigarrer och näsklämmor?, de senare anlitade mot supponerad närsynthet, alstrad af för mycken läsning vill jag antaga. Endast ganska få voro under 18 år, flera deröfver, men bland alla kunde jag icke upptäcka mer än fyra med riktigt frisk färg och stark kroppsbyggnad. Jag väntade att dessa ynglingar, inkomna i salen, skulle gifva mig en föreställning om mandom, mod och morske män in spe. Långt derifrån. Af ynglingamodet, glädjen, uppsluppenheten — inte ett dugg. Ösningarne verkställdes utan allt intresse, icke med någon energi; rörelserna voro slappa och vittnade om ett minimum af kroppskrafter, som slog mig med häpnad. Man upplyste mig att dessa ynglingar utgjorde eliten af den skolans starkaste lärjungar. De öfriga i samma skola voro enligt läkarens råd förbjudna att deltaga i gymnastiken. Man sade att i härvarande skolor för bättre ynglingar är förhållandet ingalunda mera tillfredsställande. Man upplyste vidare att de på Lings tid såsom minimum för kraftansträngning antagna rörelser numera af ganska tå ynglingar vid samma ålder som då, kunna utföras, att för den skull detta minimum ytterligare måst nedsättas ganska betydligt och att de kroppsöfningar som flertalet bland skolungdomen utföra skulle på Lings tid snarare kallats sjukän friskgymnastik. Är det, frågade jag, för mycken läsning i skolorna som vållar denna kroppssvaghet? — Troligen icke blef svaret, ty förr läste man visserligen icke så många timmar i skolorna Bom nu, men man hade ju de förfärliga hemlexorna, som togo så mycken tid i anspråk. Svagheten orsakas sannolikare af det förvända uppfostringsoch lefnadssättet i hemmet. Inom de förmögna och bemedlade familjerna isynnerhet erhålla ju redan de späda barnen födoämnen som ofta fullt utbildade personer icke utan olägenhet kunna fördraga; de uppfödas med kaffe, thå och starkt kryddad mat, de få lägga sig sent och stiga sent upp; de behandlas redan i barnaåren som ynglingar. Som ynglingar äro de redan cigarrökande och punschdrickande herrar, och när de enligt naturens ordning äro karlar och borde vara i sin fulla mannakraft, ha de både andligen och lekamligen passerat Rubikon. Samma afton besökte jag adjunkten Thore Fries föreläsning på Börsen. Jag träffade der en familj, med hvilken jag på långt håll är slägt. Frun och döttrarne hade icke at det svåra snögloppet låtit afskräcka sig att gå dit. Den manliga delen at familjen var ej med. Jag erbjöd mig att bli damernas riddare på hemvägen och bjöds till belöning härlör på the. Hemma sutto pappa och hans tre söner, en löjtnant, en student och en gymnasist, törnötande tiden med preference. Då jag kom in till dem, voro pappa och studenten i full dispyt. Den senare påstod att pappa hade suddat bort tricken. Det hade alldeles icke fallit pappa in, att för honom och sönerna var den der föreläsningen i botanik en vida ädlare förströelse. En annan gång skall jag taga mig friheten fästa er uppmärksamhet på några specialiteter i en ganska kuriös artikelserie, meddelad i Dagligt Allehanda under rubriken Riksdagsbetraktelser, författade af E. K, således ländtmannapartiets vid sista riksdag celebre banerförare. De utgöra hans program, tillika den af honom för landumannapartiet utarbetade vägvisaren till det förlotvade landet. Göran. A ——