Göteborgsposten – 6 december 1867, sida 3

kan ej förutses om konferensen skall sammanträda ; ifall det sker skall påfvestolens säkerhet pröfvas och ockupationen upphöra; strandar åter konferensen, träder Septemberkonventionen ater i kraft, och om Italien lemnar säkra garantier vill brankrike ater åt detsamma öfverlemna påfredömets skydd. Regeringen tror sig ha tillfredsställt folkets önskan genom expeditionen till Rom. — Thiers yttrade att regeringens politik är oklar och försoningen mellan Italien och påfvedömet en illusion. Franska politiken måste utgå derifrän att det blott har rättigheter mot Italien och blott pligt mot Rom. Tal. slutade med att på det häftigaste angripa Italiens och Frankrikes regeringar. Då Moustier under mötets sortgång ater tog ordet, yttrade han att efter Garibaldis häktning hade ilalienska sändebudet i Paris föreslagit en europeisk konferens till lösning af den romerska frågan, samt att Frankrike och Italien skulle gemensamt besätta Kyrkostaten. Man hade sålunda på visst sätt velat patringa Frankrike en förrädares roll. Från detta ögonblick var expeditionen till Rom beslutad.