Göteborgsposten – 6 december 1867, sida 1

Kan du anförtro mig dessa hemligheter, som ingalunda synas mig komprometterande för din aga? ... Jag torde kanhända kunna gifva dig ett godt råd. — Jag ser verkligen ej hvarföre jag skulle låta det vara en hemlighet för er! Först och främst skall ni veta att det ingalunda är någon vanlig man. Ilan har ett visst sätt att betrakta er med sina djupa sköna ögon; som är så imponerande att det finnes saker som man cj vågar tal, med honom om; det är visst att han läser er tanke, och från det ögonblick han undviker att svara vågar man cj mer uttrycka den genom ord. — Ilvilken satans karl! — Skratta ej Fernand, så stora era förståndsgåfvor än äro skulle de ej kunna bestå inför honom. — Det skulle jag väl villa se! ... Nå hvad har ni vidare för skäl att åberopa? — Det andra skälet är mindre vigtigt och det är underligt nog att ni ej förut insett det. — Jag bekänner att jag ej begriper ett ord. — Det är dock ni, som haft den vackra idsen att skicka er vän juveleraren till hotellet, der ni ej sjelf skulle få inträda? — Hvad är det du säger, lilla toka, utbrast baronen i det han blef uppmärksam. — Jag säger att en svartsjuk qvinna är klarsyntare än en man sådan som ni, då hennes kärlek och hennes ärelystnad stå på spel. Har ej er herr Portin en vurm att vilja gifta bort sin dumma dotter med en rik och ansedd man?