Göteborgsposten – 5 december 1867, sida 2

på alla håll att, så snart den lofliga tiden ingick, börja efterspaningarne. Det dröjde icke heller länge, förrän de åtnjöto mödans lön, ty redan vid första jagten lyckades en af skogvaktarne komma i håll för en ko med 2:ne kalfvar. Försedd med dubbelbösaa, fällde han eua kalfven med första och omedelbart derefter modren med andra skottet. Det kan man ju kalla tur! Den andra kalfven ställdes på tillväxt. Denna fångst gjordes på Thyfors bruksskog. Kort derefter gjordes ett nytt försök vid Gravendal, icke långt från sjelfva bruket, sedan man der lyckats ringa en af samma slägte. För tillfället fanns då ingen passande hund till hands, hvarsore man beslöt att söka fånga den med en mindre skallgång. En liten jagarekedja uppstäldes för detta ändamål på passande sälle och från motsatta sidan af elgens stånd började drefkarlarne hojta och skrika, så att elgen genast begaf sig på flykten, men hann icke långt jörrän den föll för en kula af inspektoren vid Fredriksberg. Afven detta djur befanns vara en ko. Uppmuntrade af dessa framgångar beslöt man att fortsätta jagten, sedan nya spår träffats och en god hund blifvit anskaffad. Asven detta försök aflopp efter önskan, då en af skogvaktarne lycka les fälla en ung oxe. Man hade sålunda inom ganska kort tid gjort den rika fångsten af 4 elgar, som blefvo en välkommen tillökning i fruarnas visthus och gåfvo anlednire ti åtskilliga muntra graföl, der tårarne sväljaes pokalvis utan sorg och utan smärta. Flera al dessa högdjur uppjagades väl äfven sedermera vid olika tillfällen, men genom tillstötande, ogynsamma omständigheter lyckades de undkomma, och så godt var det. Man har nu emellertid gjort den glada upptäckten, att dessa ädla djur ånyo fått ett kärt tillhåll i våra skogar, och man kan taga för afgjordt att de fortfarande komma att trifvas, sedan den olofliga förföljelsen på skidor om vintern icke mer kommer i fråga. Det egna intresset har spänt skogvaktarnes vaksamhet, så att tjufskyttarne hålla sig stilla. Vargarne äro annars dessa djurs kanske farligaste fiender, men äfven dessa hafva på några år varit ytterst sällsynta härstädes.