Göteborgsposten – 4 december 1867, sida 2

Agan hade väl fyllt pagens portmonnå, så att han skulle vara beredd på alla eventualiteter. XII. Pil-ön. De flesta af våra läsare känna, åtminstone efter hörsägen, de med tät grönska beväxta öar, somliga stora som landtgårdar och lämpande sig för landtbruk och industrianläggningar, andra så små att de blott utgöra en liten betesmark som försköna Seinens lopp, i synnerhet från Bougival till la Frette. Några af dessa, pitoreskt grupperade, utgöra mikroskopiska arkipelager, mellan hvilka fiskrarne spänna sina nät. Vattnet är här mycket fiskrikt och allt efter årstiden fångas här ål, aborre, gädda och karp. Det var natt. En af de små öarne med sina täta häckar af pil och vide blandade med äldre träd visade blott en enda mörk massa. Den till en del molnbetäckta himlen tillät blott då och då månen att synas samt spegla sin bild i elfven. Den ö som vi nyss omnämnt är i anseende till sin sumpiga mark föga besökt; men den natt om hvilken vi nu tala voro flera personer församlade i en förfallen hydda som der var belägen och hvilken vid sällsynta tillfällen utgjorde ett skydd för fiskrarne på elfven. Dörren som eljest var tillstängd med en vidja, stod