Göteborgsposten – 4 december 1867, sida 2

tion; de ha redan tillräckligt obehag af att befinna sig i detta afskyvärda sällskap; ingen af dessa fyra skurkar är okänd för oss. — Ah! jag blir slutligen ursinnig! utbrast en af skurkarne i det han skakade ur sin pipa som slocknat. Klockan är nu half tolf och ännu höres ingenting af. Är det inte underligt pappa? — Det är sannt, svarade den äldre Blairzot, men tålamod är visdom. — Han beklagar sig alltid den der! sade en annan, den som tycktes utöfva ett moraliskt inflytande på banditen, synbarligen tillfölje af de storverk han utfört. När du fått gå några år dernere med ring om benet, skall du bättre uppskatta nöjet al att sitta med flaskor och glas framför sig. — Det är sannt hvad Pårizel säger, hördes den fjerde med sin hesa stämma infalla; såvida det finns något i slaskorna har man ej rätt att beklaga sig. Jag är ej lat nu mcr, men så länge man vill låta mig göra ingenting, så gör jag ingenting. — Det är lika visst, återtog Blairzot, sonen, att det är åtta dagar som patronen hållit oss så här tillsammans. Inte sannt, pappa? — Det är derföre att han har sina skäl dertill, den karlen, och då han sörjer för vårt anständiga uppehälle, har du orätt i att beklaga dig, förklarade sällskapets Nestor. — Alltid vilja de låta mig få orätt! brummado Firmin Blairzot. Det hindrar inte att det ändå är så ... — Har han icke snart slutat med sina klagovisor?