Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 2

flicka och detta barn, åt hvilka hon trott sig erbjuda en säker giistfrihet i sin nevös hotell, men som hon oskyldigt skickade till döden. Man fann dock ingenting, och man hade ej annat att göra än alt bittert sörjande öfver ett så olyckligt slut draga sig tillbaka. Emellertid skulle man, ifall det varit möjligt att komma på en sådan tanke, ha märkt att madame de Saint-Valiez, sedan hon kort derefter mottagit besök af sin förmyndare, herr de Larsigny, temligen hastigt upphörde att visa så stor förtviflan, och att han oaktadt sin fromhet, ej låtit läsa en enda messa till de båda offrens minne. Vidare hade han af fruktan att Jean de Ruzolles återkomst skulle medföra en olycksbådande konflikt mellan onkel och nevö, då denne senare finge bekräftelse på sin af baronen fullbordade ruin, och triumferande öfver sitt eget hjerta genom Fråderic Mähldorf utverkat att hans båda vänner af tillgifvenhet för henne och af vördnad för hennes önskan skulle underkasta sig en frivillig förvisning. Grefve de Larsigny som under dessa bekymmersamma förhållanden återfunnit hela sin ungdoms energi och styrka stannade. qvar hos henne för att beskydda henne. Ack! detta var en gruflig olycka för Saint-Valica! Han fann honom beständigt mellan sin hustru och sig, och den gamle grefven tycktes att döma efter vissa ord, som vid åtskilliga tillfällen liksom ofrivilligt halkat öfver hans läppar, ha erhållit underrättelser om baronen, som uppväckte dennes oro och raseri. Med denne strängo förmyndare fanns ej något medel