Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 2

Redan sedan någon tid tillbaka hade grel an, som äfven egde en mångd andra landtställen, försummat dem alla för att så mycket oftare besöka det ifrågavarande. Man var så van vid hans exentriciteter och oberoendet i hans karakter och sätt att vara, att det fordrades Valentines resa till och inställelse på denna villa för att man skulle anmärka saken. Emellertid hade den hedersmannen Portin ej underlåtit att underhålla sina förbindelser med den rike främlingen på rue Lord Byron. En plan hade fostrats i hans hjerna, en plan värdig alla dem som förut der blifvit frambragta Det var en svår affär, men det fanns inga absoluta omöjligheter för dess lyckliga utgång, och denna gång meddelade han sig ej åt någon, ej ens åt sin medbroder Cambrai, och som man väl kan förstå ännu mycket mindre åt Saint-Valiez, som han för öfrigt fruktade alltsedan han haft den obetänksamheten att nämna ett ord till honom om persens rikedomar. — Ah! om han nu skulle börjat tala med honom i detta ämne, skulle han snarare gjort Aga-Nazir fattig som Job i baronens ögon och så litet han än sagt, visste han dock med sig att han sagt för mycket. Denna stora plan torde ej längre komma att bli en hemlighet för läsaren, ty persern sjelf skall snart lyckas genomtränga den. (Forts.)