Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 2

att utöfva minsta tryckning på Valentine. Hon lemnado honom en rinta som skulle varit tillräcklig för hvarje annan, men som hans slösande vanor gjorde alldeles för liten. Och beständigt, beständigt hindrade herr de Larsigny hans försök att skrämma sig till eller utpressa mera. Hans afsky för grefven blef slutligen så stor, att han trotsande all belefvenhet och blygsamhet emot sin vördnadsvärde slägting och sin hustru, som han inneslöt i samma afsky, fällde så förolämpande ord, så allvarsamma hotelser, att grefven fann sig nödsakad förmå sin myndling lemna sitt hotell och taga sin tillflykt till hans egen bostad, tilldess han, mot den alltför välvilliga unga qvinnans egen önskan, vidtagit mått och steg för en laglig skilsmessa. Saint-Valiez vågade ej protestera mot Valentines afresa. Herr de Larsigny med sin lugna ton och sina ofta hotande anspelningar, ingaf honom fruktan, på samma gäng som hans djerfva beslutsamhet rågade måttet af hans hat och förbittring. De förtroenden, som Asperginos lockat från Valentin på värdshuset mellan ett par buteljer, gaf Aga-Nazir kännedom om dessa förhållanden. Det var ej till hans bostad i Paris som herr de Larsigny fört baronessan, utan till en villa som han egde i hufvudstadens omgifningar, en half lieue från stationen Pecq. Denna förtjusande bostad är en af dem som framskymta i en bäld af grönska på de kullar som ligga intill Seinen, och hvilkas ståtliga panorama utbreda sig för den resandes blickar från höjden af Saint-Germain.