Göteborgsposten – 2 december 1867, sida 1

förste som erbjuder er och om era vilkor äro drägliga, skola vi kanhända komma öfverens. Behagar ni kasta ett öga på några af dessa stenar. — Med nöje, ers exellens. — Ali, sade Nazir till pagen, för hit skrinet. Pagen skyndade sig att lyda och hemtade skatten. — Jag får förbereda er på, fortfor persern, att de flesta af dessa stenar äro föga bearbetade; man har blott användt ett ytligt arbete på dem för att tillåta en att fullt uppskatta deras värde. De som äro mest bearbetade äro det enligt metoden i vårt land, hvarest vi föredraga storleken framför det fina i arbetet; för öfrigt vet ni bättre än jag att det i sjelfva verket blott är i Holland som man förstår sig på att slipa diamanter. — Åh, vi ha äfven i Frankrike några mycket skickliga artister i den vägen! För min egen del så använde Jag under flera års tid en person som kunde mäta sig med måstarne i Brigge och Amsterdam. — Det är skäl i att åter engagera denne man, sade Nazir, ty jag skall isynnerhet låta er beskåda en svart diamant, sådan som ännu aldrig lemnat Persien, hvarest som ni vet man uppköper dem i anseende till deras sällsyathet för shakens eller sultanernas räkning. Är det ej möjligt, frågade han ifrigt, att få denne diamantslipare att komma hit? — Olyckligtvis, stammade Portin i förlägen ton och synbarligen ångrande att ha låtit dessa ord undfalla sig, olyckligtvis har han plötsligt lemnat mig och jag vet ej hvad som blifvit af honom.