Göteborgsposten – 28 november 1867, sida 2

— Olfantligt, du berättar så bra. — Nå vil, den andra inskränkningen berör helt och hållet mitt eget intresse. — Kors, jag tviflade verkligen derpå. — Det är blott ett råd ... — Ah! det är blott ett råd! — Naturligtvis! Min aga är ej en så illa uppfostrad man att han skulle vilja gilva mig några befallningar. — Låt höra på rådet! — Det är att jag ej skall låta uppäta mig af hans lejon. — Rådet är vist, men jag kan ej förklara nödvändigheten för honom att gifva dig det. — Ni skulle kunna det om ni visste att det rum som tjenar till bur för lejonet slutar med en liten port, som jag betraktade under det jag gjorde mig den frågan hvart den ledde. — Det är bra! fortsätt! sade baronen i det han visade sig alltmera intresserad. I detta ögonblick slog pendylen i salongen nist intill den boudoir hvarest samtalet hölls. — Tre! utropade den unga qvinnan. Nazir väntar mig! Jag lemnar er, men vi träffas åter ... — Två ord blott, min vin. — Säg dem då fort. — Det är också ett råd. Hon ville draga tillbaka sina fingrar som han tryckte och gå. — Oh! sade han, jag skall ej tvinga det på dig, jag