Göteborgsposten – 28 november 1867, sida 1

a — Till och med två sådane. — För tusan! det var alltför mycket för en fullkomlig frihet! ... — Vinta då med era anmärkningar tills ni får höra hvad det handlar om! Den ena beror för det första ej på honom ... Det är fråga om en af hans vänner, tuaregen ... — Aha! ja, araben med den svarta slöjan, Eddin-Bey ? — Alldeles! Kan ni väl tänka er att första gängen jag träffade honom i divan-salongen hos Aga-Nazir var jag nog barnslig att bli verkligt uppretad öfver att ej få sc hans ansigte. — Och du fick ej tillfredsställa din nyfikenhet? — Nej; Nazir sade mig att jag ej borde yrka på något sådant, ty det är ett religiöst bruk hos dessa afrikaner; det var ingenting att göra och jag tänker ej mer på saken. — Omvändelsen är fullständig; på min tid afstod du ej så lätt från en nyck. Och ännu mera på den käre Jean de Ruzolles tid! Minns du alla de oförnuftiga nycker som du fann utvägar att låta honom tillfredsställa? — En vacker förtjenst af honom! Han höll så mycket af mig alt han aldrig sade nej mer än en enda gång, den dag då jag lemnade honom. Jag var led vid honom, och ändock var det en liten snäll gosse, som ni gjorde orätt i att så fullkomligt ruinera. — Bah! du hade ej lemnat mycket qvar för mig att taga. Men låtom oss tala om den andra inskränkningen i din fullkomliga frihet. — Det intresserar er?