Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 2

Från Norge, Å universitetets mineralie-kabinett i Kristiania exponeras f. n. en gipsmodell af en silfverklump, som i våras påträffades vid Kongeberg i den 6. k. Kungens grufva. Modellen, som är fullkomligt naturtroget utförd. består at svafvelsilfver med en hinna at metalliskt silfver. Klumpen in natura vägde c:a 2!(3 ctr och värderades ull närmare 7,000 rdr rmt. Samtidigt fann man tvenne mindre klumpar, hvilka antagas ha utgjort en med den större sammanhängande massa. — I Kristiania och trakten deromkring råder en messlingsepedemi, hvilken dock lär vara af mild karakter. — För någon tid sedan utklarerades från Kristiania ett i Tönsberg hemmahörande större skepp med planklast till ön Mauritius. Detta lär vara den första laddning som från Kristiania expedierats till den långt aflägset liggande engelska kolonien. — Å Kristiania teater har en student Reimers debuterat i Stig Hvides svåra roll i Sven Dyrings hus och rönt mycket bifall samt blifvit framropad. Debutanten har ett fördelaktigt yttre, en klangfull organ och talar ett vackert, rent språk samt är i besittning af mycken naturlig känsla. — I medlet af månaden afled i Grimstad en af distriktets driftigaste och verksammaste skeppsredare och skeppsbyggmästare, Aanon Ommundsen Frivold. Den aflidne som var i sin kraftfullaste ålder, hade från intet arbetat sig upp till en behållen ställning och ansågs som traktens förmögnaste man. Han lär ha träffat sådana dispositioner, att hans omfattande skeppsbyggeri ej med hans död kommer att upphöra, utan har han utsett personer, under hvilkas ledning detsamma t. v. skall fortgå. — Ett nytt bevis på huru af en liten gnista kan blifva en stor eld lemnar följande, till en icke ringa del inom skandalens råmärken fallande historia, som för närvarande gifver Trondhjemstidningarne mycket att orda om. Under Trondhjemska borgargardets öfningar en gång i sommar råkade cheten för gardet i tvist med en poliskonstapel på grund deraf att denne, som tillkallats för att skingra en solksamling, uppkommen med anledning af ett i ledet inträffat sjukdomsfall, ej ansågs nog energiskt ha skött sitt äliggande. En ordvexling uppstod och chefen för borgargardet fann sig föranlåten instämma poliskonstapeln för rätta. Det visade sig dock att polisen gjort sin skyldighet; man sökte få saken bilagd i godo, men borgargardets chef ville ej höra talas härom och ingaf i en tvär vändning sin asfskedsansökan, hvilket flera andra af gardets officerare äfven hotade med att göra. Armödepartementet lät sig ej häraf förfäras, utan förklarade att ansökningarne nog kunde beviljas, men att vederbörande, som ännu ej tjent ut sin tid, i så fall måste nöja sig med att åter ställa sig i ledet. Saken förföll tillsvidare, men har nu åter kommit på tal och nytt polisförhör har påbörjats, med ännu oafgjordt resultat; men saken har i sin senare afdelning antagit än större dimensioner, alldenstund en af de mot polisbetjenten vittnande borgrarne, en ansedd handlande i Trondhjem, af poliskonstapeln törklarats jäfvig, alldenstund vid försäljning i nämnde handlandes butik falska vigter skulle ha blifvit använda, en beskyllning, som kommer att gifva anledning till en ny rättegång.