Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de Bräkhat och Octave Fr. Öfvers. — Saperlipopetto! utbrast han nyttjande ett uttryck som alls icke var österländskt; är jag galen! Två sous; det är ingenting att få mat för! Är det fullkomligt sannt hvad ni nu säga? frågade han åter. Den lilla flickan sänkte hufvudet, men gossen svarade utan förlägenhet: — Ja, ja, min herre! — Ni har sålunda hvarken far, mor eller några andra som ni äro fästade vid? Den lilla teg alltjemt; men hennes bror, ehuru mycket yngre, var bättre inlärd i yrket eller större ljugare. — Ingen, min herre, vi äro alldeles öfvergifna. — öfvergifna! Ah! om det är så, så kommen med mig, vellast har va a er få äta, sofva och vederqvicka er. Han ville taga dem hvar och en vid handen, men den lilla gjorde ett bönfallande tecken åt honom och yttrade: — Mamma är derborta! — Aha! Ni äro små vagabonder, små lögnare! 2) Forts. fr. N:o 276.