Göteborgsposten – 26 november 1867, sida 1

— — — —— — tygen, spadar, jernstörar, rop och verktyg för att öppna kistan med. Man styrde kosan mot den ifrågavarande grafven, som låg på kort afstånd derifrån. — Allt går bra, sade vaktaren; men det kunde blott bero på en slump att hela saken misslyckades och vi ådroge oss allvarsamma svårigheter; jag får derföre en gång för alla, mina herrar, uppmana er att iakttaga den största försigtighet, undviken framför allt buller; i den lugna natten höres minsta ljud på långt afstånd. Persern lugnade honom och man började snart arbetet, Eddin-Bey satt på en närbelägen grafsten med armbågarne stödda mot knäna och hufvudet i händerna, samt följde deras arbete med seberaktig blick. Stenen bortlyftades utan svårighet, och grafven öppnades åter af de i detta fall erfarna männen med stor hastighet. Hvarje skofvel mull som uppkastades gaf genljud i den sorgsne unge mannens hjerta. Snart hörde man huru spadarno stötte emot kistan, — Passa nu på! sade den ene af de båda männen, det svåraste arbetet är nu qvar. Det fordras nödvändigt att en af dessa herrar kommer och hjelper oss. Eddin ville erbjuda sig men hans vän förmådde honom att silta qvar på sin plats och ställde sig till deras förfogande. Tack vare deras skicklighet och styrka kunde de utan stor svårighet och utan att åstadkomma buller hissa upp kistan. Den var trång och liten i öfverensstäm