— Brottsligt? ,.. nej, men omöjligt, ja! fullkomligt. — Fullkomligt? ... frågade Eddin i det han smög fem louisdorer i hans hand. — Då jag säger omöjligt, så menar jag ... ja man har visserligen ganska ofta sett exempel på sådana saker ... Men det fordras så mycken försigtighet, så stor hemlighetsfullhet! ... Det skulle fordras mycket saker. — Om det ej är annat än penningar, så skall jag betala hvad som behöfves och utan att pruta. — Det är redan något ... Ni är då fast i ert beslut? — Mitt beslut är oåterkalleligt. — Nå väl! då det i sjelfva verket ej är fråga om annat än ett vanligt knäfall, skall jag försöka hjelpa er; lemna mig er adress och om det finnes något medel skall jag underrätta er derom. — Det är bra ... för yttermera sörsigtighets skull så nämn ej ett ord om saken till den person vi fört med oss. Nazir kände sin vän; han visste att det ej lönade mödan att sätta sig emot vissa föresatser af honom; denna, så underlig den för öfrigt var, stötte ej hans egna idser; han nödgades erkänna för sig sjelf att om han varit i Annettes trolofvades ställe, skulle han sannolikt ha erfarit samma smärtsamma önskan. I sjelfva verket skulle det bli litt att upngräfva liket, ty grafstenen var föga stor och ej svår att flytta undan. Kyrkogårdsraktaren tänkte så äfven. Två dagar efter främlingarnes promenad till kyrkogården kom han och sökte upp dem. (Forts.)