Göteborgsposten – 20 november 1867, sida 1

Man erinrar sig den vänskap som förenade Annette och Fredrik Mähldorf då Jean de Ruzolles gjorde bekantskap med den unga arbeterskan på rue du Rocher. äfven han blef sålunda häftigt upprörd vid underrättelsen om hennes död, ty läsaren har redan bort igenkänna AgaNazirs båda bundsförvandter. På deras uppmaning underrättade han sig om förhållandet och erfor att en man verkligen väntat en stund i förmaket. Han mottog honom ej i salongen, utan gaf befallning att han skulle införas i ett litet rum, till hälften boudoir, till hälften arbetsrum, dit han sjelf begaf sig. Asperginos hade i enlighet med de instruktioner han fått och i känslan af att vara i besittning af en betydlig penningesumma klädt sig på ett sätt som så litet som möjligt erinrade om hans vanliga drägt. Men hans snygga kläder kunde ej för en uppmärksam granskare borttaga spåren af den förnedring hvari han sjunkit, trots hans ansträngningar att antaga ett så värdigt sätt som möjligt. Denna värdighet antog han för öfrigt endast inför betjenthopen, och det ögonblick då han blef ensam med sin värd återtog han sitt vanliga vårdslösa sätt att vara, — Fördöme mig, utbrast han i det han lät sina ord åtföljas af en åtbörd, bor ni ej riktigt ståtligt här! Nazir egde en medfödd stolthet som alltid skyddade honom mot en komprometterande förtrolighet, och för att genast beteckna den gränslinie som borde finnas mellan honom och komedianten, började han med att sjelf långsamt taga plats på divanen, ty sådana funnos enligt orien