Göteborgsposten – 19 november 1867, sida 2

Från Utlandet. I väntan på hvad utgång de nu pågående underhandlingarne om en kongress kunna få, iakttager den ledande europeiska pressen i allmänhet en afvaktande hållning och utmärker sig endast genom en nästan ytterlig magerhet. Såsom någonting välkommet har man kastat sig öfver den half-officiöst bebådade broschyren i Paris, som der utgifvits under titeln: Rapoleon III och Europa år 1867. Kejsaren har haft del af dess innehåll före offentliggörandet, men har hvarken inspirerat den eller annat. Det enda han gjort är, att han tillåtit första tillkännagifvandet om densamma införas i en regeringstidning Constitionnel. Eftersom broschyren dock väckt en del uppmärksamhet, isynuerhet derför att Napoleon sjelf uttalat sig med gillande öfver en del af dess innehåll, vilja vi här meddela en analys af dess innehåll: Förf. uppräknar först de olika frågor, som i närvarande stund hota Europas fred, och kommer dervid till det påståendet, att de flesta af dem icke skulle kunna lösas utan Frankrike eller åtminstone icke utan dettas ingripande medverkan. Frankrike eger visserligen inger rättighet att regera Europa, men dess roll af försyn inom historien tyckes hänvisa det till att just nu genom ett högtidligt uttalande göra ett slut på den känsla af osäkerhet, som beherrskar all verlden. Men detta uttalande innehålles i ordet fred, hvilket bör grundas på ett program, bestående af dessa tre punkter: a) Ett frimodigt, tullständigt och sympatetiskt erkännande al hvad som utförts