Göteborgsposten – 19 november 1867, sida 2

ror hvilka utlades omkring honom — denna biljett som äfven inneslöt det dyrbara brefvet från den gamle grefve de Saverly, hvilket förklarade honom vigten af det testamente som gömdes i de fyra delarne af Marbodus. Det var samma hemlighetsfulla och uppoffrande person som senare — just dagen före tilldragelsen på Invalidbron — gjort att det lyckades för honom att undandraga dessa fyra delar hans fienders rofgirighet och som till detta budskap lagt några ord, skrifna med denna förvända handstil, hvars egarinna han likväl anat. Detta tillägg hade följande lydelse: En väninna, som ni aldrig skall lära känna och som ber er att ej söka utforska hvem hon är, sänder er dessa papper som innehålla er olycklige fars yttersta vilja. Var ädelmodig i medgången och var ej oförsonlig i hämnden. Stackars Amelie! hon ville ej bli känd och handlade blott af den ädlaste oegennytta! Efter att genom iakttagelseförmåga och någon tillhjelp af slumpen ha upptäckt de hemliga sammankomster, under hvilka den man, som hon trodde vara hennes far, och hans medbrottsliga sysselsatte sig med ett företag, börjadt i blod och fortsatt genom stöld, hade hon uppbjudit all sin förmåga för att försona fadrens brott. Sedan detta värf var fylldt, hade hon utan knot, utan bitterhet, utan förebråelser hvarken mot sitt öde eller mot försynen ödmjukt underkastat sig den uppoffring som skulle bli slutet af hennes lidanden, medförande i det okända kloster som liksom en grafsten slöt sig öfver henne denna tröstande tanka: