Göteborgsposten – 19 november 1867, sida 2

mycket, denna magra flicka; jag inser att hon måste ha kostat Theobald ofantligt i underhåll. Jag lemnade henne för en halftimma sedan och jag får återse henne när jag vill. Äro ni nöjda mina herrar? — Fullkomligt, sade persern, ty helt visst skall i brist af något annat medel denna Azelia, tack vare sitt inflytande öfver juvelerarens son, kunna meddela oss upplysningar rörande åtskilliga hemligheter som röra denna familj. Han for med handen öfver sin panna och stod en stund fördjupad i sina smärtsamma betraktelser, som hans vänner ej ville störa, Mellan dessa tre bundsförvandter funnos inga hemligheter. Förenade af motgången, hade de samma fiender och sträfvade äfven till samma mål. De hade alla tre blifvit gåckade i sina ömmaste känslor och på sina förhoppningar. Men de voro unga, kraftiga, säkra på sig sjelfva, och en stark tro på rättvisan, deras fasta vilja att uppfylla sin pligt hade dem emellan knutit ett oupplösligt band. De båda vännernas tankegång följde sålunda hans och de vördade hans känslor. Namuet Portin erinrade honom utan tvifvel om den brottsliga liga för hvilken hans far dukat under och som gjort allt för att låta honom dela samma öde. Men det crinrade hogom på samma gång om den uppoffrande tillgifvenhet han varit föremål i sin gamle beskyddares hus, den ädelmodiga biljett som skrifvits af en rädd hand och som rådde honom att hålla sig på sin vakt emot de sna