Göteborgsposten – 18 november 1867, sida 2

— Stackars barn! .... mumlade persern i sorgsen ton. — Tyst! utbrast Asperginos i det han åter hastigt satte på sig sin masque vid ett buller som frambragtes deraf att de tre paren återinträdde i logen. Se der kommer Mazikoff tillbaka med sin dame. Om ni vill höra fortsättningen af historien, så kom ut i foyern. — Nej, svarade Nazir. Ett enda ord har varit tillräckligt för mig denna afton. Jag drar mig tillbaka. Du får berätta mig det återstående i morgon hemma hos mig. — Ni gör orätt i att ej stanna, och jag försäkrar er att ni förlorar ett ypperligt tillfälle att fördystra ryssens förslöade ansigte. Persern åtnöjde sig med att kallt upprepa: — Tidigt i morgon, hemma hos mig. Laga så attni är passande klädd. — Jag skall sätta på mig min svarta drägt, svarade Asperginos i det han gjorde en djup bugning. Under det att hans nye beskyddare gick ut åtföljd af sin page, ville Asperginos, som var vid godt lynne tack vare guldet som klingade i hans ficka, åtminstone ha det nöjet att helsa på personerna i logen näst intill. Han fortsatte derföre sin promenad på bänken. : — God afton, Faustina! sade han; akta dig för baronen, han lurar på ringen, som du har der, och om han får den i sina händer är det ej så säkert att du får återse den. Det är en verklig skam att en sådan flicka som du knutit en förbindelse med honom. Baronen höll på att brusa upp, men Faustina gjorde