Göteborgsposten – 18 november 1867, sida 2

ett tecken åt honom och han sväljde förtreten. För öfrig hade magern redan vändt sig till en annan af sällskapet — Goddag, Zelie! Vet du hvad man säger om dig min ficka? ... Man säger att du måste vara förtjust i pomada för att helga återstoden af din ungdomliga fägring åt Toto-Portin. — Han är ju rätt rolig, utbrast den vackre Theobald. — Se så, var tyst! yttrade Arlia i det hon nöp honom, ni begriper icke en gång hvad han säger. Magern vände sig till det tredje paret. — Varen helsade, herr och fru Mazikosk. Sålunda, Lolotte, är det nu åtta dagar som vi ej ha visat oss på vår teater för att tämja den nordiska björnen! Akta dig, min flicka, dender björnen har skarpa klor under sina handskar. — Usling! utropade bojaren och böjde sig utanför logen för att gripa den oförskämde i kragen. Men denne hoppade hastigt ned från bänken och hade snart blandat sig i folkhopen. (Forts.)