Göteborgsposten – 18 november 1867, sida 1

har ett vigtigt mål för ögonen. Men det är en olycksalig omständighet med äfven de bäst uppgjorda beräkningar, att det ofta fordras blott en obetydlighet för att kullkasta alltsammans. Så skulle det här blott fordras att ett ord hviskades i örat på en af dessa sprättar som en fjerdedels timma varit i denna loge tillika med sina tre älskarinnor. — Du påstår då att du känner dessa tre män? — Både dem osh deras sköna; hvem är det som ej jag känner? Vill ni att jag utpekar dem för er? — Gerna, för att få ett prof på ert skarpsinne. — Bah! för en magiker af min förmåga är det en barnlek. Armeniern är Saint-Valiez, en narr som är något på obestånd, som jag gjort tjenster och som ej har en enda sou qvar för att hjelpa mig då jag, som så ofta händer, behöfver pengar. Han tror hvarken på Gud eller djefvulen och älskar blott en enda sak, nemligen hans egen dyrbara person. Jag föraktar honom. — Du hyser således ej vidare intresse för honom? — Det bör ni kunna taga för afgjordt, då jag säger er att han är alldeles ruinerad. Den andre Demetrius Mazikoff... en ryss. Jag hatar honom! Det finnes oss emellan hvad korsikanarne kalla en vendetta. Beträffande den tredje, så är hans namn Theobald Portin och hans mest framstående drag fåfänga i förening med dumhet; jag gör honom ej den äran attsysselsätta mig med hans vackra person. Önskar ni nu några upplysningar om dessa herrars tre följeslagerskor? — Tack! Jag ser att du har rätt till den kostym du bär.