Parisiska Nattsidork) af Alfred de Brehat och Octave Fre. Öfvers. — Jag vet; min portfölj som blef bortstulen, sade han med en viss bitterhet i tonen och under det han förnyade sitt tecken åt pagen. Bah! återtog han i bekymmerslös ton, ni skall ej göra något sådant, min furste, det är ej på dessa saker ni tänker. — Kanhända. — Nej, nej, jag är säker derpå, ni är här för något mera allvarsamt. Hvad det är vet jag ej, men jag kar till en del gissa det, och ni är en alltför skicklig spelare för att försumma att använda en trumf, så liten den än synes. Denna trumf det är er tjenare, och om ni hade den emot er i stället för att ha den på hand .... skulle ni kanhända förlora partiet! — Huru kan du säga detta? — Enligt den mest logiska slutledning i verlden. Man anlitar ej så invecklande och så dyrbara medel, för att dölja sin identitet som dem ni använder utan att man ) Forts. fr. N:o 267.