Nej, ta cka vill jag Luna, visst Hon klokast är i eder fän-ring, Hon kom, så näpet klädd i mån-ring, Och goldde från sin förstuqvist. Ja, det gjorde hon, men det var i alla fall en skäligen skral ersättning för det der strålande stjernregn, som vi och många andra med oss gladt oss åt. Men i then nattene fingo vi intet. Återstår endast att letva på hoppet till nästa 13 November! Ah, blinka icke så tjufpojksaktigt deruppe, min sköna! Hun kan man se så glad ui, då man har en förstörd afton-, att icke siga natt för en hel mensklighet på sitt samvete? Ty er shuld var det, att vi i år blefvo utan den praktsulla åsynen af ett himmelskt stjerutall en gros, ett af dessa upplyftande skådespel i naturen, mot hvilka alla jordiska små stjerneuppenbarelser i Oxens eller Stora Björnens konstellationer förblekna, stjernsall, de der icke beledsagas af klander, sliddersladder och förtal, hvilka åtfölja de andra, som skuggan följer kroppen, kortligen, I han samtlige gjort er skyldiga till uteblifvande, utan laga förfall, och dermed punktum. Hvad för öfrigt mån-ringar beträffar, så finnes det, gudnås, alldeles tillräckligt många af den sorten på vår jordiska planet, fråga bara hrr Löfström, Berg et konsorter, eller om ni dertill är alltför blyg, så fråga edra gilta systrar på jorden, hvilka i samma ögonblick de skåda solen i den artige makens blick, då han pligtskyldigast exeqverar en handkyssning, träffas af några fatala månskensblickar från höjden af — Cap Horn. Våra, som vi vilja hoppas befogade, anmärkningar öfver hrr gaständares sätt att gå tillväga vid rengörandet af gaslyktorna har tillskyndat oss äran af en skrifvelse, undertecknad C. N, hvari brefskrifvaren i ganska skarpa ordalag instämmer i vår åsigt. IIr C. N., som varit i tillfälle att i flera större städer, senast i Stockholm, iakttaga huru man der förfar i detta hänseende, säger sig aldrig annorstädes än i Göteborg ha sett vatten dervid användas, endast bomull och krita. Huru, utbrister han, skulle det vara möjligt att t. ex. i Stockholm gaständarne skulle kunna orka att på så långa sträckor, som vissa af deras distrikt omtatta, släpa med sig vattenpytsar, tillräckligt stora att inrymma de vattenmassor, som efter Göteborgs gaständares metod skulle beböfvas för att rengöra 10 å 12, och kanske flera lyktor. Och, fortsätter han, utan att vilja tala om de verkligt stora olyckshändelser, hvartill det här tolererade förfaringssättet kan gifva anledning, till huru många andra obehagligheter är icke detsamma ofta upphofvet? För endast några få dagar sedan var jag sjeif ett åsyna vittne till huru ett äldre, aktningsvärdt fruntimmer, som till sin olycka passerade förbi en gaslykta under rengöringsprocessen, fick sig en opåräknad och oangenäm dusch af smutsigt vatten från den bepytsade upplysningens målsman på stegen. Detta var dock icke allt; då jag ansåg mig böra fästa sagde högt uppsatta personlighets uppmärksamhet på det högligen olämpliga i hans förfarande, undfägnades äfven jag med en dusch, denna gång dock icke ur pytsen utan från det ifrågavarande renhållningshjonets högstegna läppar, ett flöde som, figurligt taladt, i renhet täflade med pytsens innehåll och hvartill ingressen utgjordes af det bekanta kraftuttrycket: Det angår herrn inte! Jag vågar derföre med stöd af ofvan anförda grunder till vederbörandes begrundande tramställa huruvida det icke, till betryggande af samhällsindividens säkerhet till lif, lemmar och — garderob, skulle finna nödigt att hädanefter endast bomull, krita och en grof handduk begagnades vid lyktornas rengörande. I det vi på det lifligaste instämma i detta den ärade bretskrifvarens, efter hvad det vill synas, lika praktiska som enkla förslag, förvänta vi att snarligen från vederbörande få höra proklameradt ett kraftigt: Pyts weg! I våra åsigter om den lämpligaste tiden för spektaklernas börjande ha vi likaledes haft glädjen erhålla ett stöd från allmänhetens sida, i det vi tills dato erhållit icke mindre än 4 insända artiklar, hvari en bestämd önskan uttryckes att spektakeltiden, i likhet med hvad af oss föreslagits, om hvardagarne måtte framflyttas till kl. half 8 e. m., men deremot om Söndagarne förblifva kl. 7 c. m. Vi vilja icke upptaga våra läsares uppmärksamhet med anförandet af alla skrifvelserna; vi inskränka oss endast till att anföra en, den som i anseende till formen synes oss bäst uttrycka den allmänna meningen: Herr Krönikeskrifvare! Svårt är i allmänhet att veta sig uttrycka den allmänna meningen; frestad att tro sig känna den, blir man dock lätt, då man i en viss fråga hör alla röster uttala sig i samma riktning. Så är förhållandet med frågan om spektaklernas början å Mindre Teatern. Lika förklarligt som det synes vara att i Göteborg, der litet hvar, direkt eller indirekt, beröres af affärslifvet, den önskan ger sig luft att nöjena böra taga sin början efter affärstimmarnes slut, lika ofattligt förefaller det, hvilkas intressen tillgodoses ran Arm Åat .. PLA, AA, D