Det var en afton, solen låg Och drömde på sin bädd i vester, Och tysta som Egyptens prester Begynte stjernorna sitt tåg. Ja, det var Jå! Men nu, min vän, Nu andra tider, andra seder, Visst liksom förr går solen neder, Men — 4stjernepellen, hvar är den? O, stjerna, när det gäller att Dig visa i den bästa dager, Du släcker ljuset, afsked tager Och bjuder verlden ditt: god natt! När sorskarn vid sitt teleskop Står färdig att din glans beundra, Då kan man våga ett mot hundra Att du har gömt dig som ett sjäp. Men... om en rimsmed fadd och tunn Vill eld i platta stanzer gjuta (Att sjungas vid en sprucken luta!) Då, Stella, är du med på stund! När, som i Onsdags, verlden står Med näsan höjd mot skyn och kikar