begärliga, desto lättare skola de cirkulera i den allmänna affärsrörelsen. Hvad som gjort de af våra hypoteksföreningar hitintills utgifna obligationer obeqväma och mindre användbara, är dels den långa väntan af flera tiotal år, innan de inlösas, och att man i alla händelser är oviss, när inlösen sker; dels den å dem utsatta låga räntan, som vid deras utbyte eller försäljning nästan alltid har med sig kapitalrabatt, hvilken den stora allmänheten har svårt att beräkna, helst som den beror såväl på amorteringstiden, som på den gångbara räntan. Ehuru således den nominella räntan å obligationerna kan vara blott 5 pret, så måste deras utgifvare likväl i sjelfva verket betala 6 pret och deröfver, om räntefoten är hög; faller deremot den gångbara räntan under 5 pret, hvilket på 40 års tid visserligen är möjligt, så uppstår en förlust. Fördenskull vill hr E, att hypoteksföreningen för Göteborgs förstäder och Majorna ekall utgifva obligationer löpande med den vid deras utgifvande gångbara räntan, men ställda på 6 månaders uppsägning, så att deras nominella och reela värde må kunna hällas i jemnvigt. Förslagsställaren beräknar mycket riktigt, att kapitalister heldre skola vilja placera sina penningar mot dessa obligationer, än mot vanliga inteckningar, emedan de förra äro lättare att realisera, beqvämare att förvara och räntorna å dem betalas mera ordentligt. Frågan är således blott den att kunna skaffa kredit åt en sådan förening, d. v. 8. alt förmå kapitalister bryta med gamla inrotade vanor och köpa obligationer. Den nu rådande affärslösheten, den alltför starka penningetillgången i bankerna och nedtryckta räntan göra utan tvifvel att tiden för en på dessa principer grundad hypoteksfsörenings trädande i verksamhet är väl vald, likasom det är tydligt, att de flera kapitalister, som för någon tid sedan drogo till sig sina mot inteckningar utlånta penningar, för att placera dem mot bögre ränta och med mindre besvär samt lättare tillgång i bankerna, nu ångra detta steg och söka placera sina öfverskotter ånyo i inteckningar eller andra värdepapper Det är naturligt, att de i cirkulationsbankerna insatta kapitaler måste vara underkastade de å penningmarknaden gängse fluktuationer; hvarför den kapitalist, som vill vara befriad från bekymmer härför, bör hafva skäl att söka förbindelse med en hypoteksförening sådan som den af hr E. föreslagna. Och man kan derför äfven vara ganska viss om, att, ifall denna rätt förvaltas, de ej skola uppsäga kapitalerna på något oroväckande sätt. Hr Ekman föreslår ätven, att de från hypoteksföreningen erhållna lån skola löpa med 6 proc:s ränta och 2 proc:s amortering. Detta kan möjligen förefalla något drygt, men är i grunden föga dyrare, än de vanliga vilkoren för hypotekslån. För öfrigt torde man väl kunna härvid jemka, såframt man icke vill gå något långsammare till väga med grundfondens och reservfondens bildande, än hvad hr E. föreslagit uti några för öfrigt ganska sinnrikt uppgjorda kalkyler, hvilka finnas såsom bilagor vidfogade förslaget. Vi ha här endast velat i korthet antyda grunderna för detta nya förslag, hvilket synes oss till principen vara det, som har framtiden för sig, hvarför vi icke heller velat inlåta oss på några vidare detaljer. Efterapningen af Göteborgs ensk. banks sediar. Från kamreraren vid härv. Enskilda Bank, hr H. Berggren, ha vi mottagit nedanstående skrifvelse med anmodan om dess meddelande i tidningen: Till Red. af Göteborgs-Posten. Af de återkommande notiserna om esterapade sedlar, liknande Göteborgs Enskilda Banks, skulle man kunna tro, att någon större och för allmänheten eller banken vådlig förfalskning voro i fråga. Jag ber få upplysa att så likväl ej är förhållandet. Under flera år har tidtals inträffat, att man försökt genom ritning för hand eftergöra sedlar, äfven af denna banks; men då en dylik tillverkning är förenad med så stort arbete, att förfalskaren ej kan, äfven om det lyckas, dermed förtjena mer än en måttlig daglön, har saken ej ansetts värd allmän uppmärksamhet, helst sedlarne i de flesta sall varit illa ritade. De salska sedlar, som senast i tidningarne omnämnts, hafva, så vidt i banken kändt är, varit tre, och dessa endast af 5 och 10 rårs valörer; den i Göteborgs-Posten i dag uppgifna, som skall ådagalägga förfalskningens vidsträckthet, har antagligen förut varit föremål för en tidningsartikel här. Dessa sedlar äro ritade af en öfvad hand, med bläck och penna, på något löst papper. De igenkännas säkrast derpå, att det bottentryck, från en konstgraverad plåt, som å bankens sedlar bildar den blåa ytan, ej finnes, och att den befintliga blåa färgen i stället åstadkommits genom en ojemn lavering. Ehuru ritningen är väl gjord, kunna de falska sedlarne äfven derpå skiljas från do äkta, särdeles genom namnteckningarne och de finare bokstäfvarna. Göteborg, i Enskilda Banken, d. 15 Nov. 1867. H. Berggren. Ett värderikt fynd. En arbetare som sistl. Tisdag passerade förbi hemmanet Kullaryd, beläget invid Wenern ej långt från Sjötorps kanalstation, observerade i vattnet ett litet stycke från stranden något som liknade ett större djur. Vid närmare undersökning