Göteborgsposten – 14 november 1867, sida 2

1 i en tung Jernstång, säges kunna räknas ti det mirakulösa, om just icke till det sköna. Rättegängsoch Polissaker Förmodadt mord. Under denna rubrik om nämndes i gärdagens tidning att en timmerman vi namn Hakansson i Mändags i sin bostad inom Ka trina församling anträffats liggande död i sivu sän; och att anledning vore att antaga, det ban genon annans åtgörande ljutit döden. Efter af polismä staren på stället tagen kännedom om lokalen m m., blefvo de personer, som kunde hafva nägr. upplysningar att meddela, ivkallade till boliskam maren att redan på e. m. i Mändags härom höras. F. d. mjölnaren Carl Erik Eklund hördes först Blek och förvirrad afgaf han nu sin berättelse mec en mängd hvarandra motsägande uppgifter. Förs fick han uppgifva sin lefvernesbeskrifning, som inne: böll att han vore född 1835 i Hammarby socken a Stockholms län och son till en der boende torpare. Efter att som dräng hafva tjenat hos åtskilliga mjöl. nare på landet, kom han för några år sedan till Stockholm, der han innehaft qvarnar på arrende Under innevarande år har han icke haft någon egentlig sysselsättning, utan bott inhyses hos sin syster, som håller mjölkmagasin på Glasbruksgatan. Sedan fem år tillbaka har han varit bekant med makarne Håkansson, hos hvilka han ofta gjort besök och på sista tiden varit nästan daglig gäst och mot betalning intagit sina måltider. Sistl. Söndags efterm. hade han i all vänskap tillbragt hos Håkanssons samt aflägsnat sig derifrån kl. 8-tiden för att återkomma påföljande morgon, då H. lofvat låna honom ett stämjern. I Måndags förm. vid 10-tiden inställde han sig för det uppgifna ändamålet hos H., som då var sysselsatt i sin vedbod. E. gick då dit att träffa II., som gaf honom det omnämnda verktyget och derefter begärde att af E. få låna 25 öre. Då han tog upp sin portmonnä, tappade han en slant i hyfvelspånen; sedan de båda letat efter den, aflägsnade sig E. efter en balf timmas tid och gick in till hustrun i mjölkmagasinet, qvarlemnande mannen i vedboden. Hustru Håkansson innehar neml. ett mjölkmagasin på nedra botten i nämnde hus, och från förstu an leder en smal trätrappa upp till det lilla rum, som bebos af makarne H. Efter en stund gick E. ut att söka H., då hustrun upplyste, att ban nyss gått upp på rummet; hon sade sig ha hört, att mannen, som vid tillfället var iklädd träskor, gått uppför trappan. Då E. derpå gick upp efter, uppgifver han att H. låg nästan på rygg i sängen med händerna hårdt kramade om halsen på det sätt, att tummarne voro inpressade mot strupen och fingrarne bakåt nacken. För öfrigt var H. mycket blek. men andades ännu. Något blod eller någon skråma i hans ansigte sade han sig först icke hafva sett, men ändrade efter någon stund denna sin uppgift derhän, att det verkligen var en blodfläck i ansigtet, och sedermera att han till och med märkt en större blodfläck på lakanet invid hufvudgärden. Gjord uppmärksam på den onaturliga ställning Håkansson skulle hafva innehaft, höll han dock icke för omöj ligt, att han genom strypning sjelf tagit sig asdaga, ehuru han icke kunde finna någon rimlig anledning till ett sådant beslut. Med mycken ansträngning påstod han sig emellertid hafva fört ned armarne till sidan på den sjuke, som han trodde vara afsvimmad, hvarför ban slog öfver honom litet vatten ur en vattenkanna, men för att hemta mera vatten, gick han ned och yttrade till hustru H., att mannen vore mycket blek och att han visst snart skulle dö. Då huetrun jemte en annan qvinna genast gick upp, var H. redan död. Från f. m. till förhörets början sent på eftermiddagen, under hvilken tid E. suttit under bevakning, yttrade han icke ett ord, likasom han under förhöret var kall och fåordig. Han nekade till all delaktighet i brottet. Den aflidnes hustru blef derefter hörd och berättade: att hon sedan 11 år varit gift med H. och hade med honom en fyraårig dotter. Till följa af mannens supiga lefverno hade deras aktepskap icke varit lyckligt. Eklund hade ofta helsat på dem som en vän till huset och gerna varit sedd så väl af mannen som henne, men i något brottsligt förhållande hade han icke stått till henne. Då B. i går f. m. kommit ned från H. och berättat, att han höll på att dö, hade hans utseende vatit mycket förvirradt, och då hon uppmanade honom att sprinza efter fältskär och läkare, visade han sig dertill mindre benagen. För polisen ville han icke anmäla händelsen. men deremot var han mycket angelägen att så väl for läkaren som poliskonstaplarne sedermera utvisa en större såg, som hängt på väggen i vedboden, men nu låg på golfvet der, uttryckande sin förmodan, att denna möjligen wäffat H. så illa, alt han derefter gått upp på sitt rum och der aflidit. Då ett sådant förmodande icke kunde antagas som möjligt, var ban genast till hands med ett nytt ännu osannolikare förklaringssätt: han visade en afsliten tågstump på en spik i vedboväggen och ansåg möjligt, att H. först hängt sig på densamma och sedan gått upp på sitt rum. Hustrun ville bestämt påstå, att mannen icke sjelf tagit lilvet af sig, utwn att han blifvit mördad på sitt rum och då ingen varit deruppe vid tillfallet mer än E. vill det synas, som han vore mördaren. Några upplysningar af vigt hade hon för öfrigt icke att meddela. De öfriga vittnena hade ej annat att upplysa, in hvad som förut berättats. Klockan half 2 på natten slutades förböret, hvarefter E. förkiarades skyldig träda i häkte, och ransakuingen uppsköts till annan dag, då obduktionsprotokoll införväntas. Håkanssons döda kropp har i Tisdags å Caroinska institutet undergått obduktioni och derigenom ir fullt konstateradt, att mannen ijutit döden genom yttre våld, förorsakadt af annan person. Från Utlandet. i J ö i Från Stockholm. H