Göteborgsposten – 13 november 1867, sida 2

han sig åter. Hr Hellström gick genast ned och underrättade poliskonstaplarne Johansson och Jansson. Dessa följde med honom upp i korridoren. Hr IIellström fick der veta att Carlsson befann sig inne å hrr Sirenius Cris kontor. — Der inne är han, yttrade hr H., gå och tag honom. Men då konstaplarne tvekade, kom Carlsson i detsamma ut, helsade på kon taplarne och gick vidare. Konstaplarne dröjde ännu, oaktadt hr II. tillkännagaf för dem, att det var personen som skulle gripas. Detta gaf Carlsson tillfälle till att echayeraTillfragad huru han kunde låta något sådant komma sig till last, svarade Jansson att han förut af juvelerare Lyons dräng Pettersson fått veta att en bedragare varit med falsk lista hos hr L., och att samme bedragare varit ljuslätt. Då Jausson nu såg Carlsson, som var sa olika den beskrifning han erhallit (C. är nemligen mörklagd) så tvekade J. och tyckte att C. kunde gå ned på gatan der de fingo vidare tala med honom, Hr Hollström hads icke utpekat C. för dem. Konstapel Johansson åter medgaf att hr Hellström sagat: Den personen är dett. De tänkte att de kunde tala vid honom på gatan. C. sprang dock sin väg så snart han kommit ned på gatan. — Det var emellertid en dumhet af oss att icke taga honom, tillade Johanssor, som i motsats till Jansson icke syntes vilja försvara sitt beteende. — Ja en gräslig dumhet, yttrade polismästaren. Nu har han fått tillfälle att göra sig at med listorna. Ni hade ju ej behöft häkta honom u:an blott taga honom i förhör. — Ja vi buro oss illa åt, medgaf Juyhansson. — Yttrade hr Hellström till er att han narrat sig till penningar? — Ja. — Om ni hade halt nagon själsnärvaro had ni ej burit er så dumt åt. — Sosie Liljeström berättade att Lördagen d. 12 Oktober på f. m. kom Falk, hvilken hon med fullkomlig säkerhet igenkände, och ringde på dörren till br Akerlings våning. Sofis, som öppnade, blef af honom tillfrågad om fru Akerling, med hvilken han skulle önska tala, vore hemma. IIärpå svarade flickan nekande och bad honom komma izen till middagen, då frun troligen vore hemma. Han kom dock först påföljande Måndag, då en annan insläppte honom. Sosieo såg honom emellertid älven då medan han satt i förmaket och väntade på fru ÅA. Han hade då sagt sig insamla medel till de nödlidande i Norrland och af fru Å. erhållit penningar. — Det bestrides alldeies! förklarade Falk, en bland de oförskämdaste skurkar som väl någonsin stått inför ett dombord. Pigan Anna Andersson hade öppnat dörre en person på Måndagen, men kunde ej med b het säga om denne, som erhållit penningar på en iista, var Falk eller icke. En dag långt dereft e Sofie Liljeström sett Falk nere på gatan och d sat en person om hans namn, hvilket hon äfven sick veta. — Sofie tillade äfven, att Carlsson i Fredags varit uppe hos fru Å. med en lista för de brandskadade i Marstrand, men ingenting erhållit, emedan den lista som F. förut burit omkring sedermera visat sig vara falsk. Sofie igenkände med full säkerhet Carlss en. Äfven härtill nedade C., olörskämdt nog — Jo, herru var klädd i sanma rock sva uu, aumärkte Sofie. Josefina Jansson izenkände med säkerhet Falk såsom en person, hvilken för någon tid setan infannit sig hos hennes matmoder med en lista, på hvilken han dock ej lärer fått några penningar. — Det är osanning! sörklarado Falk, Garsvaren C. H. Berg hade af Falk köpt en lott på en matta, som han uppgaf skola bortlottas å Museum. — Jag får anhålla att det bevisas, genmälde F. med sin orubbliga fräckbet. Visa den lotisedeln! Hr B. beråtiade att älven Carlsscn varit hos honom med en lottlista på ett par dynor som likaledes skulle bortlottas å Museum. Hr Berg hade dock ej tagit någon lott, enär han märkt att C. hade i sällskap sin vän Falk, hvilket ingaf hr Berg misstankar. — Föll det aldrig ut några lotter? frågade polismästaxen. — Åhnej. svarade hr B. skrattande. Jag räkade sedermera Falk, af hvilken jag köpte lotterna i Juli månad och frågade om dragning skett: Ja, för länge sedan, svarade han. — Allt det der år misstag, förklarade naturlig:vis Falk. Hr P. F. Heland hade äfven ett par eller tre gånger köpt lotter af Falk. Han uppgaf då att lottdragmagen skulle ska för ett par fattiga fruar. — Nej, jag har aldrig sålt lotter till herrn, var F:s svar härpå. Kammarjunkare Lagerberg upplyste att flera personer kommit upp för att bese de saker som skulle utlottas på Museum. Hr O. Eklund uppgaf ou att äfven Falk för onikring 3 veckor sedan varit inne på hrr Hichens, Sea:on och Hichens kontor med en lista för de nådlidande i Norrland, men då ej erhållit något. Hr E. igenkände med bestämdhet F. Afven på denna lis hade stått att de inflytande medlen skulle redovi å H.-T:s kontor. — Det bestrider jag till alla delar, sade Falk. Maria Ös:erberg, i tjenst hos mll:na Nonnen på Liseberg, berättade att Falk, som hon med säkerhet igenkände, i somras varit ute med en lottlista derstädes. Han sade sig vara sänd från Museum. IIerrskapet var dock ej hemma, hvarföre han ingenting fick. För omkring 3 veckor syudan infenn han sig åter med en lista för de nödlidande i Norrland och erholl då 3 rdr. — Jag bestrider till alla delar jungfruns tatan, förklarade Falk, ty den är ej sammanhängande, — Jag deremot tycker, att det hänger bra ihop, anmärkte polismästaren. — Ja, det tycker polismästaren, men icke jag! var Falks svar. Johan Pettersson, i tjenst hos juvelerare Lyon, igenkande med säkerhet Carlsson såsom den, hvilken . i Onsdags hos hr L. utbjudit lottsedlar. Ä C. nekade fortfarande och yttrade, liksom förut Fa att det vore många som liknade honom och b.