Göteborgsposten – 12 november 1867, sida 1

vad med en sällsynt intelligens. Ian tillhörde en race af dessa djur, som är mycket eftersökt af cochinchineserna, som använda dem till vaktare och tjenare, ty deras trohet och skarpsinnighet bestå hvarje prof. På den nykomnes drägt liksom på hans gula hy kunde man igenkänna en anamit. Han hade knappt hunnit in i vestibulen då en tredje vagn efterträdde hans och medförde en ny gäst. Denne var klädd i svarta arabiska pantalonger, på hvilka till straxt under gördeln nedhängde en jacka, likaledes svart. Af hela hans person urskiljde man ej mer än hans händer, bronsfärgade som en mulatts, ty från hans turban nedhängde en svart slöja, genom hvilken han såg utan att bli sedd. Det ver en af dessa hemlighetsfulla utskickade från Centralafrika, som kommit till Frankrike för att erbjuda sina tjenster åt dess handel och som i sjelfva verket äro de franska karavanernas säkra och pålitliga ledsagare genom de farliga trakter som från El-Oued, Frankrikes yttersta besittning i Algier, följa resande till de tre hufvudpunkterna i Centralafrika: Kous, Sokkot och Tombuktu. Eddin-Bey var en af de Touareger som vid denna tid uppehöllo sig i Paris, utan att någon kunde få se deras anletsdrag, som enligt deras religiösa föreskrifter voro beslöjade för de profanes blickar. De fotografer som erhöllo tillåtelse att taga deras silhouetter blefvo nödsakade att framställa dem med dessa ogenomträngliga slöjor, som uppväckte en så liflig nyfikenhet hos parisarne och isynnerhet parisiskorna.