Göteborgsposten – 12 november 1867, sida 1

— Är din herro hemma? frågade de båda ankomna på en gång Ali. — Han väntar deras excellenser, svarade pagen, som efter att med en åtbörd ha affärdat Joseph, hvars stora dumma ögon stodo vidöppna, gick framför de båda gisterna i det han smekte Rack-Bobo, den cochinchinesiska hunden, med hvilken han tycktes stå på god fot. Ang-Giang, anamiten, och Eddin-Bey, touaregen, följde honom under tystnad. Ali, som anländt till slutet af en lång rad af rum, öppnade slutligen dörren till en åttkantig salong, hvars fönster vette ut åt en terass, från hvilken man hade en öfverblick öfver Champs-Elysåes. Denna salong företedde verkligen cen förtrollande anblick: der funnos buketter af blommor och främmande växter med yppigt löfrerk i japanska vaser af en ofantlig höjd; en stor cirkelrund divan, öfverdragen med körsbärsrödt indiskt damast och med kuddar af siden inväfdt med guld sträckte sig omkring rummet och inbjöd till hvila, orientaliska möbler, bord öfverhopade med dessa onyt iga och granna småsaker, hvilkas gagn vi ej inse, röxfat med parfymer, dosor med konfityrer, guld och juveler smyckade hvarje vrå i denna salong. I midten deraf, invid ett lågt bord fanns en narghile af kristall infattad med guld, hvarur ställets herre långsamt rökade genom ett ambramunstycke då hans gäster inträdde. Bredvid honom sof Mirza, på hvars länd han stödde sig under det han med tankfull min insöp röken af en