Göteborgsposten – 11 november 1867, sida 2

der hela verldens lyx framställes, har denna gata blifvit lagd så att den 3 skall bilda en alltför stak kontrast mot dess aristokratiska omgifningar. Man fiuner der ej en enda butik, men en hel mängd fagader, in körs ortar, gallerverk, rader af hoteller och små palatser. Man kan cj tänka sig en mera dyster anblick än denna gatn erbjuder. Det är den mest egendomliga kontrast mot det svindlando lif som råder på andra sidan om dess byggnader. Midt på dagen ser man ej en lefvande varelse der. Några af dess vackraste byggnader med sina oup; odlade trådgärdar komma en ofrivilligt att tänka jå den Skönas i sofvande Skogen palats. Dess hoteller äro derföre icke mindre präktiga. Det hvari vi nu gå att inträda hade efter persiska umbassadens ankomst till Paris blifvit återöppnadt, sedan det i flera år stått tillslutet, och undergått en fullständig och lysande reparation, ehuru det blott var bestämdt för en enda gäst. Det var midnatt. Vagnen kom från rue Lo Pelletier; den person som åkte i densamma hade varit yå operan. Kusken lät tvenne gånger och med hög röst höra det i dessa qvarter väl kända ropet: — Upp med portarne! Vid andra ropet öppnade man, åkdonet rallade in på en gård som upplystes af två gaskandelabrar, brinnande på hvar sin sida om en ståtlig trappa. Under det portvakten tillslöt porten, kom en betjent i livrs utför trappan och öppnade vagnsdörren med en ifvor och en vördnad som bevisade att den anländande var en yerson af vigt.