De märkte detta och långt ifrån att stötas deraf, läto de sig med största beredvillighet beskådas. Också inträffade slutligen hvad som alltid har inträffat, isynnerhet i detta stora och rörliga Paris, der ingenting är vackert eller intresscväckande annat än hvad är nytt: inom loppet af en eller på sin höjd ett par veckor, sedan man öfverallt mött dessa ovanlig: gäster, sedan man efter behag fått betrakta den röda månen på den japanesiska flaggan å hötel du Louvro och sedermera på Grand-Hötel, profetens dyrkares gröna sana och halfmåne på on balkong till Champs-Elysces, det Himmelska Rikets drake på porten, till ett hotell invid ÄArc de lEtoile, sedan man på boule vardernas trottoirer, i teaterfoygerna, på kafserna, på cirkus, i Boulognerskogon sett, mött och armbågats med dessa underliga resande, slutade man med att bli van vid dem och ej mera bry sig om åsynen af dem än man bryr sig om åsynen af turken som säljer tofflor på boulevarden, persern med den svarta manteln och det hvita skägget som sedan femton år tillbaka promenerat på asfaltgatlaggningen, eller kineserna på rue de la Trouchet. Den allmänna nyfikenhetens termometer befann sig på denna ståndpunkt då, något mindre än två år efter de händelser som ha afslutat andra delen af denna berättelse, ett ståtligt equipage staunade vid porten till ett af dessa hoteller som ha sin hufvudingång från rue Lord-Byron och sina fönster samt tillochmed terasser åt Champs-Elysås:s. Känner ni rue Lord-Byron? Det är en bekantskap värd att göra och som skall förvåna er, om ni uppmärk-samt studerar den. Parallelt med denna ståtliga avenue