stående nordiska försattare, hvilka der nedlägga sina lärorika iakttagelser af lifvet, vetenskaperna och händelserna. Det är derför äfven med verklig glädje vi erfara, att utgifvaren icke tröttnat vid det med en dylik tidskrift förknippade betungande redaktionsbestyr, utan kommer att äfven nästa år fortsätta med densammas utgifvande. I uppsatsen Varje gerne (väringarne) og Rusland i dets Histories förste Afsnit lem nar förf. (H. Blom) en om sorgsälliga studier vittnande afaandling om de Faktorer, hvilkas produkt blifvit det stora ryska folket och den ännu större ryska staten, och särskilt den faktor, som i väringarnes personer spelar en så stor roll det ryska rikets tillkomst. — På denna uppsats följer en af prof. Linder, kallad: Några ord om skolfrågan i Norden, hvilken vi skulle önska att få allmännare spridd och känd. I författarens kända angenäma stil utvecklar han här klart och med logisk skärpa det vigtiga ämnet om skolfrågan, hvilket i närvarando til så lifligt sysselsätter allmänheten och tager dess tänkande mäns uppmärksamhet i anspråk. Förf. önskar, att skolan må fördelas på tvenne fullständigt skiljda linier eller, hvad som är detsamma, att vi böra hafva tvenne slags högre skolor, en humanistisk och en real, och han motiverar denna åsigt med bl. a. följande välsagda ord: Såvida skolan skall meddela en bildning, som gäller för lifvet, måste hon verka eftor lagar, som samfundslifvet erkänner, lagar, som äro analoga med samhällets egna, ty skolan är i sin art en bild af samhället sjelf. Liksom detta ej kan medgifva, att någon dess medlem undandrager sig uppfyllandet af sin pligt, så bör ock skolan, derest hon är arationolt inrättad, kunna fordra, att icko någon hennes lärjunge utom ordningen befriar sig ifrån något ämne, som ingår i helheten af hennes inrättning. Ty antingen har ej ett sådant ämne någon nödvändig funktion iskolbildningens kretslopp att uppfylla, och i sådant fall borde det ej finnas der; eller också betager genom den gifna befrielsen skolan sig sjelf i någon mån förmågan att föra lärjungen till det mål, hon utfästat, och i sådant fall handlar hon orätt mot den lärjunge, åt hvilken hon till hang skada gifvit befrielsen, på samma gång hon inom sitt eget sköte utsår frön till upplösning och vanmakt. Ä Men samhället har olika verkningskretsar. Är skolan ej berättigad och i visg mån ekyldig att vid uppfostringsoch förberedningsarbete taga hänsyn till detta förhållande? Vår nuvarande kulturs starka innehållsutveckling, som tillfört skolan större arbete än fordom, gör arbetsfördelningen till en nödvändighet och derigenom äfven till en skyldighet för skolan. Arbetsfördelningen är också berättigad, såvida skolan ändock kan såga såväl om den humanistiska bildning som om den reala bildning, hon meddelar, att denna är en allmän medborgerlig. Allmän medborgerlig blifver bildningen ej derigenom, att den är meddelad åt alla efter samma formulär. Ty ingen individ är den eno eller den andre lik, utan hvar och en har sitt skaplynne, hvarigenom han på sitt särskilda, från alla andras afvikande sätt mottager bildningen; hvarje individ är en sammansättning af kraster och anlag, som alla hos hvar och en i inbördes olika förhållande arbeta och verka, ehuru alla tjenando till individens utbildning som individ. Nationen utgör också en helhet af skiljda kratter och anlag, som verka på sing emellan olika sätt, ehuru till nationens gemensamma utveckling, hvilken i samhället fått sin fulländning och afslutning. Samhället bildar den högre gemensamhet, till hvilken alla enskilda på hvar sitt sätt och i hvar sitt förhållande bidraga med sitt arbete och sin duglighet, det fullföljer sitt eget ändamål genom att främja hvar och en enskilds. Det är till förmåga att tjena denna högre gemensamhet, till skicklighet att, såsom enskild elller offentlig man, vara medlem af det allmänna, som skolans uppfostran afser att bilda. Det är hjertats daning till att tro på en högre vishets förfoganden i verlden, förståndets utveckling till förmåga att ur det allmänna finna tillämpning för det enskilda och det enskildas betydelse i det allmänna samt viljans odling till håg att befordra ej mindre det allmännas än det enskildas ändamål, som utgör kärnan i den allmänna medborgerliga bildning, hvilken skolan har att meddela. Kan denna bildning ej meddelas med något olika medel och på något olika sätt? Jo, till denna bildning leda för hvar sin sfer af samhällelig verksamhet två på hvar sitt sätt banade vägar: skolans humanistiska och dess reala linie. På denna uppsats följer en öfversättning till danskan af ett gammalt isländskt qvad, kalladt Solsangen, hvilket särskilt må nämnas såsom ett ganska framstående stycke dikt. En afliden, en man som varit lycklig på jorden, tänkes qväda det till sin son i drömmar. En del af verserna äro ett slags bref trån Helvetet och skildra de gamlas tankar om Hel. Prof. Fredriksen har meddelat en.uppsats, kallad I anledning af nogle svenske öko