Göteborgsposten – 9 november 1867, sida 2

( — till och med polackarne ha röstat derför — antagit den provisoriska giftermälsbalk, genom hvilken äktenskapsärenden förläggas under de verldsliga domstolarne och således afgöras efter den borgerliga, men icke efter den kanoniska rätten, så att borgerliga äktenskap tillåtas, när presterna neka att inviga ett för ölrigt lagligt äktenskap. Tillika skall nu en lag utarbetas, genom hvilket äktenskapet förklaras för en borgerlig akt och borgerligt äktenskap sannolikt skall bli infördt såsom tvunget, något som man äfven påtänker i Ungern. Jemväl den nya skollagen, som skiljer skolan från kyrkan, har antagits af underhuset med stort flertal och med polackarnes understöd, i trots af de klerikalas kraftiga motstånd. Hvilken ståndpunkt dessa intaga gentemot staten, framgår af sådana yttranden som dessa: att barnen tillhöra ej allenast föräldrarne, utan äfven kyrkan (om staten talas icke), och att det är kyrkans pligt och rättighet att vaka öfver uppfostran o. s. v. Den nya skollagen medgifver presterskapet endast att öfvervaka religionsundervisningen; vid val af lärare fäster den intet afseende vid trosbekännelsen, utom för så vidt de skola äfven endervisa i religion, då de kyrkliga öfvermyndigheternas bifall fordras; men den enskilda undervisningen är fri. Genom dessa tvenne lagar har konkordatet blifvit brutet, och dess betydelse är nu mycket ringa. Det är icke så alldeles klart, huru regeringen kommer att uppträda gentemot dessa båda lagar. Dock tror man ej, att hon längre håller på konkordatet, hvilket ej heller kan vänta flertal i Herrehuret. Biskoparnes adress har efter erkehertig Rainers utsago gifvit konkordatet dödsstöten och dermed ätven bibringat det verldsliga påfvedömet ett svårt sår. Men för att återkomma till Italien, meddela vi här följande bref från Rom, dateradt d. 31 Okt.: Det är nu ett par veckor, sedan påfven genom adressen från de tolftusen till senaten ersor befolkningens önskan om en ltaliensk besättning, och nu inrycka sedan i går afton, tambour battant, fransmännen i st. f. de önskade landsmännen. Förstämningen deröfver är stor i alla icke-klerikala kretsar; deraf de ankommandes kyliga emottagande å folkets sida. Likasom under de förra dagarne allas händer voro sysselsatta med säkerhetsåtgärder, så skyndar man nu att borttaga barrikaderna, de här och der förstuckna presterliga komma åter fram ur sina gömställen. Hade fransmännen icke kommit, då skulle Garibaldi i förgår ha tagit Rom, ty hans vänner hade under de sista dagar derför tillräckligt förarbetat saken. Det bekräftar sig, att fransmännen under general Polkös haft stor del i den afgörande striden mot Garibatdi. — Det måtte förhöja Frankrikes gloire ofantligt att ha varit med i en så ädel strid, der 12,000 man upprefvo en styrka om 6 å 7,000 man. Det är beklagligt, men ej underligt alls, att oroligheter utbrutit i de flesta af Italiens större städer öfver att de italienska trupperna för fransmännens skull lemnat Kyrkostaten, fastän dessa utgjutit italienskt blod. Och likväl kunde regeringen i Florens ej göra annorlunda, om ett krig med Frankrike skulle undvikas. En italiensk note har utfärdadts angående de sista händelserna och säges innehålla till slut en förklaring, att de franska truppernas qvarstannande i Kyrkostaten blifvit utan ändamål, eftersom påfvens säkerhet och Kyrkostatens integritet nu ej längre hotas. Regeringen tror sig på grund häraf desto snarare kunna begära de franska truppernas återkallande från Italien, som hon etterkommit Frankrikes önskan att afväpna Garibaldi och friskarorna. Fransmännen hafva till italienska regegeringen öfverlemnat de 1,100 fångar, som de påfliga gjort, och italienska regeringen underhandlar med betälhafvaren för de franska trupperna i Rom, Failly, om strafflöshet för de komprometterade påfliga undersåterna. I Paris har återigen en demonstration egt rum mot franska regeringens politik. En mängd arbetare hade samlats vid Porte S:t Martin och ropade: ned med interventionen ! Polisen skingrade dock hopen. En korresp. skrifver: stämningen bland pariserbefolkningen, såväl som i provinserna, är afgjordt emot interventionen, liksom öfverhutvud emot hvarje politik, som hotar freden, hvaraf man aldrig kännt större bohof än nu. Franska generalstabsofficerare hafva skickats till östra och sydöstra delarne af landet, för att studera nya försvarslinier. Utställningen var under de sista tre dagarne endast föga besökt. Blott under den aldra sista eftermiddagen voro de stora salarne och platserna fyllda, men då och så mycket att man knappast kunde röra sig. D. 4 d:s börjades förstörelseverket, och inom tre månader skall fredsfältet vara ett Marsfilt. Planschhandlarne i Paris ha at polisen förbjudits att i sina fönster uthänga porträtter af Viotar Emannal ÄÖh Gr; hala: I