Göteborgsposten – 9 november 1867, sida 2

och vattenfärg. Af de förra upptagas 250 i den italienska afdelningen, 50 i den tyska, 450 i den nederländska, 16 i den spanska, 141 i den franska, 26 obestämd skola och 107 i svenska afdelningen, af de senare 1 dansk (Fredr. Rohde). — Vid fondbörsen i Onsdags, särdeles talrikt besökt, försåldes bland andra följande värdepapper: Aktier i Gefle-Dala jernvägsbolag å 100 rdr med coupons från 1867 till 100 rdr; Wermlands hypoteksförenings 4 proc:s obligationer å 200 rår till 75 proc.; Mälare d:o d:o å 1,000 rår till 76 proc.; Allmänna hypoteksbankens 5 proc:s obligationer å 1,000 rår till 87 2 å 875(5; d:o i Industri-kredit-aktiebolaget med coupons från 1867 till 30: 10 å 30: 50; d:o i Göta kanalbolags 1:a klass till 39: 10. — Justitie-statsmin. har utfärdat tillståndsbevis för utgifvande af ännu en periodisk tidskrift i hufvudstaden. Tidskristen skall benämnas Observatorn och dess redaktör är en hr. Fjellner. — Föreståndaren för Stockholms brefbärare-expedition J. A. Lindholm har erhållit ett års tjenstledighet, räknadt från innev, månads början. — Till ledamot i direktionen för Stockholms Allmänna Barnhusinrättning har, i ledigheten efter underståth. Schager, revisionssekret. Hugo Fåhreus förordnats. — Handelsbokh. E. W. A. C. Henrici från Holstein aflade i Onsdags trooch huldhets-ed som svensk medborgare. — Gymnasie-ungdomen, som efter hvad förut nämnts, Gustaf-Adolfsdagen på aftonen utförde sånger utanför Gustavianska gratkoret, samlades derefter i gymnasium i närvaro af läroverkets rektor och lärare samt en talrik åhörarekrets i öfrigt, då några musikstycken exeqverades och af åtskilliga bland de äldre lärjungarne föredrag höllos i anledning af det för Sverige och den protestantiska verlden betydelsefulla minne, dagen återkallade. — Officerarnes representation till förmån för de nödlidande i Norrland, för hvars program vi förut redogjort, egde rum i Thorsdags afton uti de la Croixs salong inför en talrik och elegant samling af åskådare, hvaribland sågos enkedrottningen drottningen, de båda hertigliga paren och prinsessan Lovisa. I föreställningen deltogo ett tjugutal af offieerare och ungefär lika många kadetter. Representationens slutnummer, som bestod at ett kort utdrag af kalabaliken i Bender, beskrifres af D. N. sålunda: Läktaren i fonden af salen föreställdes vara en balkong omkring den byggnad, hvari Carl XII bodde. En mängd turkar klättrade upp på denna balkong och bröto sig genom en dörr in i palatset. Carl XII och hans drabanter mötte dem med värja i handen och kastade dem ned från balkongen. Man ser huset antändas och brinna. Konungen (föreställd af löjtn. Gravenhorst) räddar sig med sina följeslagare ur huset och kommer ned på gården (sjelfva scenen). Han möter der en mängd turkar och fäktar en förtviflad strid mot öfvermakten, tills han af våda faller på ena knäet, så att turkarne kunna kasta sig öfver honom och öfverväldiga honom, Härvid göres en tablå, som slutar föreställningen. — För norrlänningarne ha inom Stockholms poliskår (förutom från konstaplarne i tre särskilda distrikter förut lemnade bidrag) blifvit insamlade 243 rdr 33 öre, som blifvit till redaktionen af Aftonbladet aflemnade. — En stockholmskorrespondet till Östg. Korresp. säger: Man har länge, som äfven tidningarne gifvit vid handen, omtalat att gardet till häst skulle indragas, men nu förljudes det, att man lärer vara betänkt på att begära statsanslag för en tillökning af två sqvadroner. Såsom säkert, uppgifver man, att chefen uppmuntrar en och annan yngling att ingå vid regementet. — Vid Kungl. teatern inöfvas för närv. en 2-akters operett, Sylvia, af den omtyckte tonsättaren Gounod. I denna operett, deri endast fyra personer medverka, skall den förut omtalade sångerskan m:ll Wideberg, som lär ega en särdeles stark och klangsull röst, debutera. De öfriga rolerna innehafvas af fru Strandberg samt hrr Uddman och Labatt. — Då hr Elmlund, den omtyckte skådespelaren vid Kungl. teatern, i Onsdags afton spelade den engelske härföraren Lionells roll i Orleanska Jungfrun och hade sin ståtliga scen med Jungfrun, der han, anseende henne utsänd af onda makter, ville hugga ned henne, men hon i stället slår svärdet ur handen på honom, hade m:ll Gurli Åberg, som med mycken styrka uttörer Jungfruns af Orleans roll, den olyckan att med sitt svärd hugga hr Elmlund öfver högra handens trenne mellersta fingrar, så att dessa blefvo rätt svårt skadade och stark blödning uppstod. Hr Elmlund hade nog styrka att icke med en min, än mindre med något utrop förråda den smärta ett sådant hugg måste hafva förorsakat, så att missödet icke märktes ens af åskådare, som hade plats helt nära scenen, — Sedan en tillkallad sältskär förbundit de skadade fingrarne, uppträdde hr Elmlund äfven i femte akten.