dare och framstående personer, var helt och hållet bragt ur jemnvigt, ur stånd att försvara sig eller ens att begripa det ringaste af sin process. Så mycken fasthet och moralisk karakter återstod honom emellertid under hans sysiska förslappning att han, underkastande sig sitt öde, motstod alla anfäktelser och förblef stum i fråga om sin välgörares, grefve Briel de Saverlys depositum. Cambrai tog således åter sin tillflykt till omvägar, till de finast uttänkta medel. Han började förhöra till och med den lilla Isabella, som hade så mycket inflytande på Simons känslofullhet, i det han afslöjade för det oerfarna barnet vidden af den olycka som väntade hennes far. Hvad man för öfrigt begärde var icke att denna anförtrodda bok skulle utlemnas, det var endast att åt en samvetsgrann person som hans principal anförtro namnet på den person, som hade blifvit innehafvare of densamma. Tårarne hos dem som han höll kärast, den förfärliga ensligheten i hans fängelse, annalkandet af ett vanhedrande straff, allt förenade sig mot detta svaga hufvud för att aflocka honom en efter utseendet så obetydlig upplysning. Cambrai blef icke mindre punktlig än Saint-Valiez var det. Å På den tredjo dagen vid bestämd timma inträdde han i det för sammankomsten bestämda kabinettet. Varseblifvande det gåtfulla uttrycket i hans ansigte, skyndade sig hans bolagsmän honom till mötes. — Nå vill nyheter? ... resultatet? frågade de honom ifrigt.